Det som inte utmanar mig kan heller inte utveckla mig. Det som utmanar mig mycket kan utveckla mig mycket. Vad jag gör just nu är en ordentlig förändring. Jag tränar kortare och färre pass varje vecka. Min förändring är snarare en förädling. Jag blev tipsad om ett nytt sätt att slipa diamanten.
Idag simmade jag intervaller med maximal belastning igen. Jag sparar tiderna i huvudet. Att anteckna dem är överflödigt. Jag glömmer aldrig någonsin ett träningspass eller detaljerade tider. Om jag känt mig vilsen i min karaktär hade jag försökt hitta en lämplig bokstavskombination utan att räkna in det negativa. De där tråkiga bitarna som trots allt krävs för att kalla det sjukdom.
Förra veckan simmade jag så här:
4x100m, max med 1:10 min vila mellan intervallerna
- 1:17 min
- 1:19 min
- 1:19 min
- 1:21 min
2 min vila + 200 m lätt simning med fenor
4x100m, max med 1:10 min vila mellan intervallerna
- 1:18 min
- 1:20 min
- 1:19 min
- 1:22 min
Idag simmade jag så här:
3x 100m m 1:45 min vila mellan int.
- 1:15 min
- 1:14 min
- 1:13 min
3 min vila + 200 m lätt simning med fenor
3x 100m m 1:45 min vila mellan int.
- 1:15 min
- 1:14 min
- 1:13 min
Förbättringen är stor. Jag har längre vila mellan intervallerna. Jag kör också färre intervaller. Men tiderna är mycket snabbare. Det mest positiva var att jag lyckades göra mina intervaller med negativa tider. Farten jag höll räcker för att klara sub 5 min på 400m. Dock kan jag inte hålla tempot under en så lång sträcka. Tiderna skulle kanske räcka till 5:12 min. Men för att komma ner till sub 5 min behöver jag simma ännu snabbare.
Min plan är att ta mig ner till 1:10-1:12. Därifrån har jag en bra grund för att ta nästa steg i min första trappa. Nästa steg blir då att simma 200m på 2:25 min. Steget därefter blir att simma 400 meter under 5 min.
När jag löst 400m på 5 minuter är min fart klar. Då ska jag börja arbeta med min uthållighet inför de viktiga tävlingarna. Med våtdräkt kommer jag att kunna hålla tempot bättre.
Efter säsongen börjar jag med nästa trappa. Då är det 4:45 min på 400m som gäller.
Mina längsta simpass är 2000 meter. Det är alldeles för kort enligt de flesta. Ovanstående fartpass kör jag 2 ggr/vecka. Under mina 3-5 övriga simpass tränar jag på fjärilssim, ryggsim, drillövningar och återhämtar mig aktivt.
På bilden ovan planerar jag och Simon Superklassikern 2010. Jag hade precis kört halva vasaloppssträckan en halvtimme snabbare än väntat. Vår nya planeringen gjorde att jag lyckades ta mig under 20 timmar med knappa 14 minuters marginal.
Simon hjälper mig med träning och kost. Han presenterar studier, vetenskap och teorier. Jag kontrar med erfarenhet, yttre faktorer och andra teorier. Därefter planerar vi noggrant och genomtänkt. Det enda vi fokuserar på är resultatet. Tid, kilometer och andra enheter är oviktigt. Träningen är inte längre en förhoppning. Jag måste veta exakt vad jag gör, alltid. Mitt vett tar form i Simons vetenskap.
Det är bara blåbär som lämnar saker åt slumpen. Fortfarande finns det dock blåbär som lyckas i triathlon. Över tid kommer noggrannheten ta över. När noggrannheten tar över kommandot kommer slumpen aldrig mer välja ett blåbär som segrare. När noggrannheten väljer sin segrare ser jag till att inte fortfarande vara ett blåbär.
Många klokheter, som vanligt!
Tack!