Jag har nyss kommit hem från Cykel-SM i linjelopp i Åstorp. Tävlingen har slutat för 30 min sedan vilket innebär att jag inte gick i mål idag heller. Efter 13 mil stannade jag i langningszonen och bröt tävlingen. Det var ett vettigt men lite småtråkigt beslut som grundades i:
- Jag hade skadat höftböjare i en incident där jag parerade en säker krasch med vänsterbenet i asfalten.
- Morgongruppen hade 10 minuter på huvudklungan som jag befann mig i.
- Om huvudklungan, eller i alla fall en liten del av huvudklungan, hade gått ikapp hade jag inte orkat följa med.
- Jag var för dålig. Efter månader av specifik triathlonträning höll jag inte för ett 20 mil långt linjelopp. Eftersom jag tävlat väldigt intensivt de senaste veckorna har jag inte lyckats få till något längre cykelpass.
Faktum var att jag gjorde ett bra lopp. Jag satt långt fram i klungan hela loppet och lyckades gå med när superproffsen ökade tempot. Det jag hade problem med var accelerationerna. Jag har inte haft något behov av att träna på att accelerera alls. Därför är jag heller inte bra på det. Men jag är nöjd med loppet. Jag kände mig inte som en tävlande utan som en deltagare. Förhoppningsvis har jag möjlighet att vara med kommande år. I fortsättningen kommer jag även att köra en hel del cykeltävlingar på Mallorca. Jag kommer inte att satsa på cykel överhuvudtaget men tävlingarna blir väldigt bra träningspass för mig. Dessutom ska jag springa några löptävlingar samt ställa upp i simtävlingar.
Jag står bakom Boråsarna i grönt till höger i bild
För att vinna ett SM i cykel krävs det väldigt mycket. Kravprofilen är egentligen inte särskilt svår att fundera ut. De som arbetat med målet i sikte har självklart även blivit bra på det. Michael Olsson som vann idag var en av förhandsfavoriterna. Han satt med i den grupp som stack i början av tävlingen. Med 2-3 km kvar körde han ifrån sina utbrytarkollegor och vann med en halvminut. Mycket välförtjänt. Jag tror dock att Olsson skulle kunnat vinna på många olika sätt. Om det hade blivit en tävling där superproffsen var inblandade och morgongruppen blivit inkörd så hade Michael Olsson ändå varit en av storfavoriterna. Segern idag var mycket välförtjänt men absolut inte oväntad.
Dessvärre har jag fått riktigt ont i höftböjaren efter incidenten där flera andra cyklister vurpade bakom mig. Det var inte mitt fel. Killen framför mig bromsade mycket hårt och plötsligt. Troligtvis var det inte heller hans fel. Förmodligen var det en kedjereaktion från flera cyklister som ledde till kraschen. Lite senare under tävlingen var jag återigen nära att krascha. De framförvarande 4-5 cyklisterna kraschade efter att ha missat en vägkant. Jag lyckades parera även om jag var väldigt nära att träffas av en flygande cykel samt kroka ihop med Patrik Morén.
Nu ska jag se över min skada. Jag vet inte hur illa det är. Om det är en sträckning går den över på några dagar. I värsta fall är det en muskelbristning, vilket jag tyvärr tror att det är. I så fall tar det 7-10 dagar innan jag är helt återställd. Det är med andra ord ingen större fara med mig. Att jag inte bröt direkt var dock dumt. Jag kände att det brände i höftböjaren direkt. Sedan cyklade jag runt med värk tills jag bröt. Det var inget som hämmade min prestation. Jag hade kunnat genomföra hela tävlingen. Men troligtvis hade jag förvärrat skadan lite mer. Däremot var det på grund av höftböjaren som jag klev av. Jag kände att jag ändå inte hade något med tävlingen att göra.
Jag är inte med på bilden alls. Antingen var jag för snabb eller också för långsam.
Klokt att kliva av. Det en sak att köra noga utvalda tävlingar som genomkörare, det kan man få en rejäl kick av. Ett problem bland triathleter är att många blir ”giriga”. Bara för att man är vältränad i flera dicipliner vill man göra bra ifrån sig och visa upp sig på ”vanliga” tävlingar också. Hamna inte i det träsket!
Jag förstår hur du tänker men håller inte alls med. Det är inget träsk att testa något nytt. Det är inte girighet att testa sina vingar i en annan idrott. Jag tycker att det är ödmjukt och självsäkert att ta sig an nya utmaningar. Många triathleter skulle ha stor nytta av att testa på linjelopp i cykel.
Tyvärr är det många som inte är särskilt självsäkra och lätt blir sänkta av sådana som du. Det du skriver är sanning för dig. Men du är inte ärlig om du kastar den på andra. Då är det du som är ”girig”.