De senaste dagarna har jag gjort följande:

  • Försökt byta ut lim mot tejp för att minska rullmotståndet i mina hjul
  • Misslyckats med att minska rullmotståndet i mina hjul
  • Bytt mina Zipp 808 tubhjul mot Zipp 808 Kanttråd
  • Letat efter ”de rätta” latexslangarna i fem timmar
  • Bytt ut min tjocka styrlinda mot en tunnare linda i bomull
  • Beställt ett vevparti med 165mm långa vevarmar istället för 172,5*
  • Bytt pedalsystem för ökade justeringsmöjligheter
  • Funnit en lösning för vart jag bäst placerar min sportdrycksflaska på cykeln efter att ha läst studier i 3h
  • Uppskattat mitt optimala däckstryck till 8,05 bar fram och 8,30 bar bak vid normalkornig svensk asfalt
  • Uppskattat mitt optimala däckstryck till 7,55 bar fram och 7,90 bar bak vid grovkornig svensk asfalt
  • Uppskattat mitt optimala däckstryck till 8,25 bar fram och 8,55 bar bak vid finkornig mallorquinsk asfalt
  • Hittat de däck som lämnar minst utrymme för turbulens mellan däcksida och fälg

Översatt till en mer vardaglig förståelsenivå:

  • Jag klipper min gräsmatta med nagelsax

Trots detta, och trots att jag kan minnas vad alla varor i mina fyra fyllda matkassar väger och kostar, har jag ingen sjukdom. När jag inte kan göra allt med träningen försöker jag hitta andra sätt att bli snabbare. Knät stämmer fortfarande inte riktigt och hur mycket snabbare jag än blir på cykeln måste jag ändå kunna springa efteråt.

gräs

Det är detaljerna som gör helheten. Genomtänkta detaljer ger en kvalitativ helhet. En kvalitativ helhet är ett måste för att prestera på riktigt hög nivå. Jag är mer noga med min träning än vad jag är med mitt material. När jag är nästan framme där jag vill vara tar alla detaljer mig hela vägen fram.

Idag ska jag simma med Colting igen. Innan dess ska jag cykla ett sista ordentligt pass innan Tjörn Triathlon. Eventuellt testar jag lite löpning också. Allra först ska jag iväg till sjukgymnasten och försöka panikläka knät med varierade häxkonster.

craig_alexander_takes.image.-Article-Single-image.dash

Craig Alexander

*Det viktigaste jag gjort är att beställa ett vevparti med kortare vevarmar. Jag har alltid haft problem med domningar. Kortare vevarmar (de armar där pedalerna fäster) gör att jag inte får mitt övre knä lika högt under varje tramptag. Den minskade belastningen av ett högt knä bör högst sannolikt kunna dämpa mina domningar som förstört en hel del för mig genom åren.
Kortare hävarm kommer inte bara göra att jag kan få lindrigare domningar. Jag kommer även att ha möjlighet till en bättre position. Dessutom upplever många som minskat vevarmslängd att löpsteget efteråt blivit bättre.
Dr. Jim Martin gjorde en studie 2001 med titeln “Determinants of maximal cycling power: crank length, pedaling rate and pedal speed” (Eur J Appl Physiol (2001) 84: 413-418). Man mätte skillnaderna i vevarmslängd och kom inte fram till någon skillnad i kraftöverföring mellan 145, 170 och 195 mm långa vevarmar.
Vad som däremot gynnas av kortare vevarmar är ergonomi, aerodynamik, vikt, styvhet och kurvtagning. Jag har inte hört om någon annan svensk som kört på oväntat korta vevarmar. Förmodligen blir jag förste försökskanin. Igen.
Det finns dock flera bra exempel på duktiga triathleter som använder korta vevarmar. Craig Alexander har de senaste åren kört på 167,5mm långar vevarmar. Alexander är 180 cm lång.

14 Comments

    • Lägre rullmotstånd. Tubdäck har inget som behåller styvheten i däcket. Klistret, asfalten och lufttrycket håller däcket på plats. Men inte mer.
      Kanten i kanttrådsfälgen håller kanttrådsdäcken på plats och gör markkontakten styvare.

      Det är därför som hjulleverantörer numera säljer kanttrådshjul även i deras finaste modellsortiment.
      De flesta tempocyklister kör även på kanttråd numera. Likaså de flesta topptriathleter (som vet vad de gör och har möjligheten via dess sponsorer).

      Vikten blir lägre med tub. Men den besparingen äts upp många gånger om av kanttrådsdäckens lägre rullmotstånd.

      Tubdäck är mer komfortabla och passar t.ex. bra till lopp på kullersten/gatsten/usel asfalt.

  • Hej, är 181 cm lång och hade 165mm vevar på min förra cykel. Kändes lite avigt de första 500 km men sedan var det inget jag tänkte på. På min nya cykel sitter det 172,5, om jag någon gång byter vevparti så bli det 165 igen.

    • Intressant! Adaptionen ska vara smidigare om man sedan tidigare är van vid att cykla samt är van vid att hålla hög pedalfrekvens.

  • Möjligheten att använda ”pitstop” vid punktering samt snabbt byte av däck är också en fördel med tub.

    Har också läst att rullmotståndet blir bättre genom användandet av mycket lim jämfört med sparsamlimning (lättare).

    Hur kommer du ha dina flaskor? Din setup på Kalmar med Vitargoflaskorna på ramen förstörde intrycket av en aerodynamisk-setup i övrigt.

    Ska bli skoj att följa vevarmsbytet. Speedplay pedaler?

    • Jag sätter min flaska mellan handlederna. Ska visa en bild på det någon dag. Kör bara med en flaska och tar langning efter 45 km.

      Jag kör Shimanos pedaler. Då får jag pedalerna lite längre bak under skon.

      I Kalmar hade jag flaskorna på ramen för att jag inte brydde mig om aerodynamiken när jag ändå bara var där och tränade. Annars hade jag ordnat någon bättre lösning. Men för träning är det smidigast att ha dem där.

  • Emil: Har för mig att Sky kör sina tempolopp med flaskan på ramen efter mycket tester som visades att flaskan på ramen orsakade minst ”drag”

    Rätta mig gärna om jag har fel.

  • Ang. flaska och ram så beror det nog på ramens utformning. Raelerts kör också på ramen då det visat sig bättre i vindtunnel på deras BMC cyklar. Vet ej vad UCI tillåter heller och förståss skillnad på 1h cykling och ex. Ironman.

    Andreas: bra jobbat på Tjörn. Det var jag som sa att jag skulle skriva på din blogg sista varvet. Körde du korta vevarmar? Har du något effektmätardata att dela med dig?

  • Hur blev det med känslan och knäna efter att ha bytt till 165mm vevarmar? Är lite inne på att byta från mina 172.5 till 165. Någonting du rekommenderar så här med facit i hand?

    • Känslan är mycket bättre. Jag gillar rundtrampet och drivet jag får med korta vevar. På linjecykeln trivs jag bättre med lite längre vevar 170mm för de cykeltävlingar jag kör. Rytm och strategi varierar en del mellan linjelopp och HIM-cykling. För min del blir det 170mm-vevar på linjecykeln för linjelopp och 165-vevar på triathloncykeln för HIM-tävlingar och ”enkelstartstävlingar”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.