Är astmamedicin doping?

Nyligen släpptes uppgifter om att Chris Froome lämnade ett urinprov som innehöll alldeles för mycket salbutamol, under Vuelta España i september. Gränsvärdet är 1000ng/ml. Froome hade det dubbla, alltså 2000ng/ml. Det är dels väldigt mycket för högt över ett värde som redan är relativt högt över den maxdos man får ta. 

Frågan är om Froome bara är extremt klantig och okunnig eller om han medvetet fuskar. 

Det som talar emot klantigheten är resurserna som finns bakom honom. Hans team har den största budgeten av alla professionella cykelteam i världen. Och laget är till stora delar uppbyggt kring Froome och de stora etapploppen som Froome kör. Team Sky och särskilt Froome har också ett rykte om sig att vara extremt noggranna med träning, siffror, data och forskning. 

Dessutom krävs det väldigt mycket astmamedicin (ventolin eller motsvarande) för att komma upp i den höga dosen. 

Det som talar för att det ändå är klantighet är att det är oklart hur mycket effekt man egentligen får ut av salbutamol. Om man ser till halva dosen, alltså gränsen för vad som är lagligt, får man ingen effekt alls. Man kan få marginellt bättre maximal utblåsningsförmåga. Men det korrelerar inte med en högre kapacitet. För en frisk människa är det inte luftvägarna som begränsar kapaciteten. Långt ifrån.

Om gränsvärdet inte ger någonting alls skulle jag bli förvånad om dubbla dosen gav särskilt mycket effekt. Det är möjligt att det ger effekt. Men det verkar vara relativt lätt att se det i dopingtester då flera andra åkt dit tidigare. Så om man bortser från det moraliska i doping, vilken fuskare skulle chansa på salbutamol när det finns epo och bloddoping?

Jag var extremt aktiv som barn. Därför upptäckte man min astma tidigt. Det pep i mina luftvägar när jag sprang. Jag fick då diagnosen astma och började använda astmamedicin. Sedan dess har jag gjort det. I så gott som hela livet. 

När jag var skadad en period för 6-7 år sedan slutade jag dock ta medicinen då jag tänkte att jag inte behöver den när jag ändå inte tränar. Det slutade med att jag blev riktigt kass och fick åka till vårdcentralen. Där förklarade de för mig att jag har vanlig astma, inte bara ansträningsastma. Ingen hade märkt det då jag alltid hade tränat och därmed alltid tagit min medicin.

När jag var mellan 16-20 år och tävlade i cykellandslaget för juniorer, U23 och elit hade jag det tufft med alla dispenser och tillstånd som jag skulle ha med mig. Till exempel var jag tvungen att ha intyg på franska när jag tävlade i Frankrike. 
Jag störde mig därför extremt mycket på att astmamedicin var dopingklassat utan att det var prestationshöjande. 

Några år senare släppte WADA på dopingklassifieringen av de flesta vanliga astmamediciner. För vissa försvann de helt men i vissa fall införde de en maxdos. En maxdos som ingen/extremt få behöver överskrida för att hålla sin astma i skick. 

För min egen del så har jag inga bekymmer alls så länge jag sköter min medicinering. En medicinering som ligger långt under gränsvärdet för vad som är tillåtet. Med andra ord en medicinering som gör att jag kan tävla med samma förutsättningar som de andra. 

Vid ett fåtal tillfällen har jag dock fått mer problem än vad min behandling har kunnat hantera. Samtliga tillfällen har orsakats av mögel i billiga hotellrum eller dåligt byggda hus. Tråkigast av allt var när jag fick mitt U23-VM förstört 2008. Jag var egentligen väldigt bra. Men mina luftvägar ville inte. Jag kräktes en halvtimme in i loppet. En reflex utlöst av att jag inte kunde få någon luft. 

Astmamedicin kan säkert användas som dopning. Precis som många andra mediciner. Dopningpreparat är i grunden mediciner som missbrukas av idrottare som snarare borde klassas som kriminella än som "fuskare". 

Men astmamedicin måste inte vara dopning. De kan i de allra flesta fall fylla en liknande funktion som linser, iläggssulor och hörapparater. 

Idrottare är överrepresenterade bland astmatiker. Troligtvis pga en blandning mellan att de utsätter sina kroppar för extrem belastning och att de ofta vistas i svåra miljöer med värme, kyla, fukt och klor. 

Gissningsvis finns det flertalet idrottare som greppar tag i en astmamedicin i tron att de presterar bättre. Att ta tillåtna medicinska preparat för att prestera bättre är nog inte så ovanligt som vi andra kanske hade önskat. Jag har inte sett det själv. Men efter att meldonium blev dopingklassat och idiot efter idiot åkte dit för det så finns det skäl att ana ett missbruk av "tillåtna" mediciner.

Antingen vet Froome något som vi andra inte vet. Eller också är han tidernas största klåpare. För om en 16-åring kunde släpa med sig franska intyg och hålla sig till rätt medicinering så bör en av världens bäst uppbackade cyklister genom tiderna kunna göra det. 

Jag hoppas att han har någon avvikelse i sin metabolism och därmed kan påvisa att han hållit sig till reglerna i efterföljande labtester. Samtidigt hoppas jag inte att WADA har infört en gräns som man riskerar att överskrida utan att man har väldigt ovanliga avvikelser i sin metabolism. En avvikelse som, enligt deras egna utsago, verkar vara relativt vanlig bland världens bästa cyklister. Även ifall den inte lyckats återskapas.

Vad som är viktigt att skilja på är de personer som använder medicin som medicin och de fuskare som använder medicin som dopning. Blanda inte ihop dem. För det blir till och med tråkigare än när man blandar ihop rehabövningar med styrketräning.