I januari 2009 var jag på träningsläger med Team Saxobank. Jag hade blivit uttagen som stagiare (provcyklist) och skulle få chansen att visa att jag kunde cykla. Med på lägret fanns många storstjärnor. Frank/Andy Schlek, Jakob Fuglsang, Alexandr Kolobnev och Fabian Cancellara.

Jag hade alltid fått höra att Saxobank var det team med bäst sammanhållning av alla. Laget skulle vara annorlunda och hade en otroligt stark lagkänsla. Dock var det knappast toppen i laget som utgjorde denna teamkänsla.

I laget fanns tre olika grupper. En grupp bestod av Alexandr Kolobnev, en annan av Frank Schlek och Fabian Cancellara och en sista av resterande cyklister. Att Kolobnev var själv i sitt gäng berodde mest på hans ovilja att prata något annat än ryska. Frank och Fabian däremot nonchalerade övriga cyklister. Inte minst oss stagiarer. När jag första träningspasset hamnade bredvid Frank Schlek, började jag prata med honom. Dock visade han tydligt att han inte ville prata. Problemet låg i att jag vågade prata med honom överhuvudtaget.
När vi växlade platser i de två leden skulle jag hamna bredvid Cancellara längst bak. Han valde dock att sätta sig bakom mig istället för bredvid. Detta upprepades gång på gång. Ingen av dem ville prata med någon av oss provcyklister. Trots att flera av oss senare skulle bli lagkamrater med dem. När vi mötte Cancellara på morgonen sa han oftast inte godmorgon. Han ville heller inte möta våra blickar för att hälsa.

Sina lagkamrater värderade Fabian något högre. Men bara vissa av dem. En del behandlades också som luft.

”I hate that fucking monkey!”

Vi satt och väntade på att Specialized skulle släppa in oss 8 cyklister på Body Geometry. Lars Bak och Alex Rasmussen lekte och skojbråkade utanför. De tävlade i jämfotahopp och Alex ville inte sluta. När han väl gick in i rummet stod vi andra kvar i kö. Då sa Cancellara ”I hate that fucking monkey!”. Frank höll med. Sedan pratade de illa om honom, helt ohämmat inför våra öron.

Att Cancellara bröt Tour de France för att åka hem till en för tidig födsel, var fint. Han växte i mina ögon. Många andra cyklister har annorlunda värderingar vad gäller familj. Men jag tycker fortfarande inte om Fabian. Han är absolut inte den förebilden han vill visa upp för kamerorna.

Bättre förebilder inom cykelsporten går det att hitta. T.ex. Kessiakoff, sympatisk och trevlig. Eller Andy Schleck och Lars Bak, respekterade och respekterande, alltid pratglada och ödmjuka. Jag håller tummarna för att Kessiakoff tar bergatröjan. Det är en bit kvar men om han enbart fokuserar på den kan han ta med sig den hem efter Paris.

Lätt lagtempokörning med Team Saxobank på Mallorca 2009

One Comment

  • Hej. Välskriven och spännande blogg! Lite ironiskt, så läste jag din reflektion ang. Frank Schleck igår runt lunchtid.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.