Jag har skrivit en sammanfattning av mina första år som idrottare. I del 1, som följer nedan, har jag skrivit om år 2003-2009. Under helgen kommer jag att publicera del 2. Jag går kort in på de olika säsongerna och beskriver vad jag gjorde, var jag tävlade och vilka jag träffade.

2003
De senaste åren hade jag spelat ishockey, innebandy, tennis etc. Jag tränade nästan varje dag, minst en gång. Under året blev jag mer och mer intresserad av uthållighetsidrott, framförallt cykling. Jag hade en billig MTB med hastighetsdator. Med den tävlade jag mot mig själv varje dag. Till skolan hade jag en enda lång uppförsbacke på 2km. Uppför den tog jag tiden varje dag för att hela tiden försöka slå mitt tidigare rekord.
Under tiden som jag började cykla allt mer fortsatte jag med både ishockey och innebandy.

Andreas Lindén 2003, Mitt i Borås Triathlon
År 2003 ställde jag upp i min första triathlontävling – Borås Triathlon

2004
Jag skulle fylla 15 år i september. Mina vänner fick mopeder när de fyllde år. Jag var inte intresserad. När jag fyllde år ville jag ha en racercykel för att kunna cykla ännu snabbare. Mina föräldrar tyckte självklart att det lät som en fantastiskt bra idé. Jag fick min racercykel redan i juli. Den sommaren cyklade jag så mycket en nybörjare kan mäkta med. Under den andra veckan försökte jag cykla 100 km per dag. Jag hade säkert klarat det om jag inte alltid försökt hålla en så hög fart som möjligt. Efter 4 dagar och 400 km kom jag inte upp ur sängen. Jag var sliten men fast. Cykelsporten var min nya idrott.

Mjörn runt 2004, Andreas Lindén Sverige
2004 körde jag motionsloppet Mjörn Runt med bra snitt trots felåkning

Precis när jag börjat skolan för ett sista år i högstadiet anordnades ett skoltriathlon där vi sprang, cyklade och simmade, i nämnd ordning. Jag vann och slog banrekord. Priset delades sedan ut i den stora aulan när alla elever på skolan var samlade. Det var en professionell triathlet som delade ut priset – Jonas Colting. Han hade tagit silver på VM och framförallt gjort en Superklassikern tidigare under sommaren. När BT skrev om Coltings superklassiker sparade jag hela tidningen. Redan då hade jag bestämt mig för att jag ville göra något liknande.

Kypestafetten 2004, Andreas Lindén
Kypestafetten 2004, Jag i mitten i klorblekta shorts och gigantisk orange nummerlapp. Colting t.v. i speedos

Uthållighetsidrott lockade och jag skickade en ansökan till Motala Riksidrottsgymnasium och en till Skara Cykelgymnasium.

2005
Jag började tröttna allt mer på lagidrott. Att ha en ledare och lagkamrater passade inte mig även om jag själv var en bra lagkamrat. Det tog emot att se oseriösa lagkamrater maska på träningspassen. Jag blev frustrerad över att jag inte kunde påverka det som hände på isen då jag satt i båset. För mig var matcher på liv och död. Eller kanske ännu viktigare. Jag slutade med ishockeyn tidigt på våren.

Samtidigt som jag slutade med ishockeyn blev jag intagen till Motala Rikstriathlongymnasium. Jag åkte till Motala och pratade med Micke Thorén. Egentligen var jag långt ifrån övertygad om att flytta till Motala för att gå på gymnasiet där. Men Micke övertygade mig utan några större problem. Han fick mig att känna att det var det bästa som kunde hända mig. Och precis så blev det.

2005 Duathlon-SM 2005
Ungdoms-SM i duathlon 2005 där jag plockade bronsmedaljen

Äntligen hade jag börjat tävla i cykel. Jag var bland de sista cyklisterna på de första tävlingarna och lyckades med marginal ta sistaplatsen vid ett tillfälle. När Götalandsmästerskapen i ungdomsklassen skulle köras utlovades en backe utöver det vanliga. Jag attackerade i roten på backen under sista varvet och vann med en halvminut. Ingenting hade någonsin fått mig att bli så lycklig som jag var då.

Andreas Lindén vinner Götalandsmästerskapen 2005
Seger i Götalandsmästerskapen för pojkar 15-16 efter en hård attack i roten av backen.

2006
Efter segern i Götalandsmästerskapen året innan hade jag fått hjälp av främst Johan Flodin och delvis Micke Thorén med träningen. Nu inför säsongen hade jag verkligen tränat strukturerat. Inte ett enda träningspass hade jag missat under vintern. När jag körde mitt första pass på racercykeln märkte jag att träningen gett effekt. Det gick så mycket snabbare att jag inte trodde det var verkligt. Säsongen gick fantastiskt bra. Jag var ofta med i kampen om tätplaceringarna.

2006 Andreas vinner Götalandsmästerskapen 2006
Seger på toppen av Kinnekulle i Götalandsmästerskapen för juniorcyklister efter en hård attack i roten av backen. I år igen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Seger Duathlon-SM

Under junior-SM attackerade jag och en lagkamrat i första backen. Vi körde sedan partempo under de resterande 12 milen till mål och vann med över sju minuter. Jag förstod inte då att jag kanske var den starkare av oss. Ju längre loppet gick desto mer av dragjobbet stod jag för. Den sista milen drog jag alldeles för mycket. Spurten förlorade jag med någon meter. Jag var fortfarande sämre än de allra bästa. Men det jag saknade var rutin. Det var inte fel av min lagkamrat att spela ut mig när övriga cyklister var 5km efter. Det var bara dumt av mig att inte läsa situationen.

Världscuptävling i Kanada. Första etappen var en kort prolog på 400m. Det är den kortaste distansen jag tävlat i på cykel.
Världscuptävling i Kanada. Första etappen var en kort prolog på 400m. Det är den kortaste distansen jag tävlat i på cykel.

2007
Återigen fick jag en chock över hur snabb jag var när jag satte mig på racercykeln efter den långa vintern. Jag var fortfarande kvar i samma tävlingsklass som jag var året innan. Det blev ett roligt år. I snitt vann jag en tävling varannan helg. SM vann jag med flera minuters marginal till tvåan och ännu mer bak till första jagande grupp. Klungan var över 10 minuter bakom.

 

Seger junior-SM cykel
Seger junior-SM cykel

Jag körde alla landslagstävlingar och låg efter det sista uppdraget 10a på världsrankingen för cyklister under 18 år. Största framgången under säsongen var när jag blev totaltvåa i ett etapplopp i Tyskland. Jag hade varit i utbrytning varje dag. Det var bara en kille som orkade hålla samma tempo som mig i utbrytningarna. En slovak vid namn Peter Sagan. Jag är fortfarande sur för denna tävling. Egentligen vann jag. I det totala sammandraget förlorade jag med 2 sekunder. Men då hade jag vunnit en etapp med hundra meter till klungan. Den tyska kommisarien gav oss ändå samma tid vilket gjorde att jag inte tog över ledningen. Det är inte första gången något sådant händer i cykelsporten…

Etappseger i Niedersachen Rundfahrt
Etappseger i Niedersachen Rundfahrt
Podium, etapp 1 Niedersachen Rundfahrt. Peter Sagan, okänd belgare och jag
Podium, etapp 1 Niedersachen Rundfahrt. Peter Sagan, okänd belgare och jag

I Sverige tävlade jag allt mer i elitklassen med flera riktigt bra placeringar som följd. När jag körde i juniorklassen försökte jag vinna med så mycket marginal som möjligt och på så spektakulärt vis jag bara kunde. Det var roligt men ledde ibland till att jag förlorade.
I elitklungan körde jag riktigt bra och irriterade mina betydligt äldre konkurrenter. Under Scandinavian Bike Week, några prestigefyllda elittävlingar med internationellt motstånd i Västergötland, plockade jag bland annat en tredjeplats i Skara GP.

3e-plats i Skara elit GP under Scandinavian Week. Mannen med micken är självklart Roberto Vacchi

2008
Min utvecklingskurva hade avtagit något till i år. Helt naturligt. Även om jag tränat fantastiskt och blivit betydligt bättre så hade jag inte blivit 30 eller 20 procent bättre som tidigare år. Mitt första år i elitklungan blev något av ett mellanår. Jag var på väg in som proffs i både Joker Bianchi och GLS Pakkeshop. I Joker sa sponsorn nej då de endast ville ha norska sykklister. GLS valde att plocka in Christoffer Stevenson som enda svenska cyklist i laget.

Jag blev topp 10 på två olika internationella kategoriserade tävlingar. Det var fantastiska resultat men jag förstod det inte då. Säsongen i Sverige bestod mest av att bli punktmarkerad av de dominerande storlagen.

U-23 VM Andreas Lindén
U23-VM gick dåligt. Om inte uselt. Jag var som alltid tidigare och alltid efter värdelös efter augusti månad

I slutet av säsongen hade jag två alternativ av lag att välja på. Jag valde Capinordic, tidigare GLS Pakkeshop, framför Amore & Vita. Den danska mentaliteten kändes betydligt tryggare och mer bekant. Valet av lag var bra. Amore & Vita hade haft några fördelar som bättre anpassad tävlingsmiljö och träningsmöjligheter. Men Capinordic var betydligt mer strukturerade och kändes mer seriösa.

2009
Första säsongen som cykelproffs i Capinordic började hos Team Saxobank, världens främsta cykellag. Jag blev uttagen som en av de tre talanger som får åka som stagiare (provcyklist) under deras träningsläger på Mallorca. Under lägret fick jag träna med bland annat Jakob Fuglsang, Alexandr Kolobnev, Andy Schleck och de två mest osympatiska människor jag någonsin träffat, Fabian Cancellara och Frank Schleck.

Team Saxobank, Stagiare, Andreas Lindén Frank Schleck
Team Saxobank, Mallorca

Säsongens höjdpunkt var när jag kom 10a i Liege Bastogne Liege för U23-cyklister. Det var årets största tävling för mig. Min lagkamrat Rasmus Guldhammer vann. Vi kom båda med i den avgörande utbrytningen på 11 man. Men där bestämde vi oss för att jag skulle lägga mig i andragruppen på 25 man då det var 10 mil kvar av tävlingen. Det var en bra taktik. Rasmus sa till sina utbrytarkollegor att han körde för mig. Jag sa till min jagande grupp att jag körde för Rasmus. Med 25 km kvar stack jag ifrån min grupp och jagade förstagruppen solo. Jag tog in men lyckades inte ta in hela försprånget. Rasmus vann tävlingen och blev på vägen hem uppring av storlagen HTC och Saxobank.

Rolf Sörensen, som själv vunnit riktiga Liege Bastogne Liege, sa till lagets sportchef att jag också skulle kunnat vinna tävlingen och att jag nästa år är hans favorit till segern. Jag fick höra det på omvägar. Det gav mig en insikt om vilken potential jag hade.

Jag fick tävla alldeles för mycket under året. Mot slutet av säsongen var jag riktigt sliten. Efter att jag tävlat i Kina i tre veckor (varav 2 med dålig eller katastrofdålig mage) var jag sjuk och trött. Jag satte ändå igång att träna riktigt hårt när jag blev uttagen till VM. Träningen slog tillbaka, jag blev sjuk och ännu mer sliten igen och tvingades tacka nej.

Tour of Quinghai Lake i Kina. Jag har aldrig längtat hem så mycket som jag gjorde då
Tour of Quinghai Lake i Kina. Jag har aldrig längtat hem så mycket som jag gjorde då

I samband med finanskrisen gick våran sponsor i konkurs. Ledningen sa att de med största sannolikhet kunde ordna en ny huvudsponsor. Jag trodde på dem. Och de hittade en. Vid slutförhandlingen tog den nya sponsorn upp ett nytt krav, att den tidigare avstängde Rasmussen skulle få en plats i laget. Fuck daj, sa danskarna och jag blev arbetslös.

Så sent på året lyckades jag inte hitta något nytt lag som kändes vettigt. Jag är ändå stolt och glad över att danskarna vänligt och professionellt bad sponsorn och Kyllingen att fara och flyga.

 

10 Comments

  • Kul läsning!
    Kommer ihåg när jag själv just börjat på triathlongymnasiet och såg dig köra testcykel, det var helt galet hårt.
    Fixa hälsan nu, Och börja om från 2008 typ…

    • Du såg mig förmodligen cykla någon gång när någon annan var med. Annars lyssnade jag på Savage Garden eller liknande. Det uppfattades inte som lika hårt ;)

      Det ska jag göra. Ha det topp!

  • Intressant, speciellt delen om proffscykellivet och intressant att du började relativt sent med konditionsidrott

  • Mycket intressant läsning. Jag tävlade mot dig i Sollerön 2007. Jag och min familj hade åkt bil ca 70 mil för att jag skulle få tävla. Det blev mot min vilja endast en av två tävlingar det året. Hade orakade ben och en gul, ful cykelklubbtröja.
    Läste ditt inlägg om blodtrycket och hoppas innerligt att du kan fortsätta idrotta som du har gjort hittills, och att det t o m blir bättre så du kan krossa alla! För det är ungefär det jag tror du kommer göra.

    • Ingen dålig resa för en cykeltävling. Men den är riktigt fin! Orakade ben på en cykeltävling är som att gå i krig under vit flagg. Du lurar konkurrenterna och om du vinner får du skäll ;)
      Det ska ordna sig på något sätt. Lösningarna är förhoppningsvis flera så att jag kan välja det som verkar mest lovande.

  • Sjuka meriter! Vad var du bäst på under juniortiden som gjorde att du kunde vinna så mycket på olika typer av lopp?

    • Tack! Bra fråga. Jag var bra uppför med ett riktigt bra syreupptag. Framförallt kunde jag åka fort i ca 1km på egen hand. Det gjorde att jag många gånger kom loss från klungan. Sedan var jag riktigt bra på lagtempo, att samarbeta i en grupp när det går riktigt fort. Även om jag inte hade så mycket bättre fysik än de andra så visste jag hur jag skulle göra för att spara energi.
      Sen hade jag alltid ett knep. När jag var pigg spelade jag trött och när jag var trött spelade jag pigg. På så vis lurade jag alltid mina motståndare att köra precis så som de inte borde.

    • Jo, jag kom på det efter att jag svarat. Jag hade en hög mjölksyratröskel vilket tillät mig att ligga på hög belastning länge. Det där med att jag kört bara tröskelpass varje dag under en hel vinter är lite överdrivet. Däremot har jag gjort det nästan varje dag i 1-2 månader. Det var riktigt risigt väder en vinter. Då satt jag mest på testcykeln och körde 9/1-or.
      Jag körde mycket tröskelintervaller och backintervaller som cyklist. Under sommaren körde jag även pace bakom scooter och lagtempo. Jag hade alltid bra cyklister att träna med. Och när de cyklisterna blev trötta fick jag en scooter som motståndare istället.

      Kul att du gillar det! Kör hårt :)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.