Igår sprang jag i bergen igen. 17km och 850 höjdmeter krävdes för att nå Archedukes Trail, Mirador de Can Costa, Valldemossa och Es Enclinar. Förutom att en tysk kastade en kotte på mig gick det bra. Det är ett hårt liv som idrottare. Jag offrar mycket. Eller inget. Det här är mitt sätt att njuta av livet. Låta naturen visa vem som bestämmer. Men försöka anpassa mig genom att ta mig dit jag vill ändå. Snabbt och lätt.
Den första backen tog 45min att springa uppför inkl. några stopp. Bland annat en markarbetare. ”I have no idea have you found your way from there. People never comes from that side”
Archedukes hus på toppen. Skaplig utsikt åt alla håll.
Från poolen långt där nere startade jag ca 50min tidigare. Där går starten för etapp 2 på Mallorca Trail Running Camp (fullbokat) som jag håller i om två veckor. Vi sover på hotellet precis intill. Stigen från etapp 1 slutar 15m från hotellet och stigen för etapp 2 börjar på samma plats. Det häftiga med bilden (och hotellet) är att poolen och hotellet nedan ligger 350 meter över havet.
Satte mig och vilade lite.
Avslappnat…
Den branta och tuffa löpningen varieras med riktigt snabb skogslöpning där träden till slut växer så tätt att det blir mörkt. Stigen blir till en tunnel.
Mirador de Can Costa.
Snabb och mjuk löpning. Skönt för höfterna att kunna öka hastigheten lite. Annars är hastigheten riktigt låg.
Archiduc’s trail ger en riktigt bra utsikt och står för bra underlag och snabblöpt underlag. Dock bromsar utsikten farten.
”Draken” i vattnet är Sa Forada. Det är en klippa som urskiljer sig med det stora hålet längst ut. Hålet är 18m i diameter. Härifrån syns det knappt.
Efter att jag nått stigen ner mot Deia, från Archiduc’s trail, vände jag och tog en annan väg tillbaka till Valldemossa och sedan poolen vid Es Enclinar.