Att tänka längre än för mycket

Jag får ibland frågan vad jag tänker på när jag tränar. Det blir en hel del tid till träning varje år. Och givetvis kretsar många tankar i mitt huvud då. För mig kanske mer än för någon annan då jag i princip alltid tränar själv.

Dels visualiserar jag tävlingar och därmed tävlingsinsatser. Men oftast definierar jag ord, begrepp och egenskaper. Genom at fundera ut vad något innebär kan jag enklare leva efter det eller undvika det. De senaste två åren har jag exempelvis funderat och försökt definiera egoism, godhet, ekonomi, snällhet, ödmjukhet, perfektion, mognad, ”att tänka för mycket”, lycka, smärta och motivation.

Visst är det djupa tankar. Men att tänka djupt är inte fel. Ju tröttare jag blir desto bättre blir mina tankar. Jag hamnar då på spår som jag aldrig hade kommit in på när jag var pigg. Precis som uppfinnaren Edison gjorde, fast annorlunda. Edison satte sig i en fåtölj med en kastrull i handen. När han var på väg att somna tappade han kastrullen. Vid klarvaknandet fångade han tankarna som kretsade i hans huvud och övervägde ifall han kunde förvalta dem. Edison insåg aldrig att han kunde tränat sig trött istället.

Det djupa tänkandet är min träningskamrat. Mitt tänkande överröstar både mjölksyra och trötthet. Jag märker inte att jag är trött förrän jag är klar. Ibland kan jag dock skratta åt mig själv när jag inser hur långt mina tankar svävat iväg på grund av tröttheten.
Jag gör egentligen vad många kallar ”running high”. Alla har sin egen definition av det begreppet (jag har definierat det också). Efter tusentals träningstimmar ensam har jag lärt mig att gå in i det tillståndet snabbt. Running high tar sin form i tankar och känslor. Det får mig ofta att rörd till både tårar och skratt. När jag någon gång kommit så långt in i mina tankar att jag bara systematiskt hanterar det yttre och träffat någon jag känner, blir det en märklig situation. Jag har då fått den absurda frågan: ”Sover du?”. Mitt än mer absurda svar har då varit: ”Nej, jag drömmer bara.”.

Ibland har jag känt för att utmana mig själv och se hur länge jag orkar styra tankarna. Det har resulterat i Ski of Sweden och Sverigeloppet. Mitt mål var inte fysiskt. Det var mentalt. Jag visste dock att sambandet var så starkt att jag efter några timmar skulle bli beroende av symbiosen mellan de båda. Mitt mål var att kunna låta tankarna sväva fritt under 2200km genom Sverige på cykeln. Jag lyckades de första 600 kilometerna. Sedan fick jag så ont i mitt knä (ischias som tog uttryck i knäet) att jag inte längre kunde styra tankarna. Redan då tyckte jag att jag hade misslyckats. Jag hoppades att jag skulle kunna bli kvitt smärtan och hitta tillbaka till ”running high”. Men jag klarade det inte. Mot slutet grät jag av förtvivlan. Dels av smärtan men framförallt av att inte ha fått chansen att utmana mitt psyke. Så mycket planering, så många timmar och bara en chans. Den chansen försvann med skadan som jag startade med.

Innan en utmaning eller ett vägval i livet brukar jag fundera igenom vem jag är. Jag liknar det vid en uppdatering av mjukvaran i datorn. Innan jag börjar uppdateringen sparar jag all information jag har. Men i detta fallet är jag inte rädd för att något ska gå fel. Jag vill kunna jämföra skillnaden för att se vad som förändrades. För innan jag uppdaterar mig själv genom en utmaning vet jag inte vad som kommer att förändras. Jag vet bara att jag aldrig kommer att bli samma person igen.

Sverigeloppet var inte förgäves. Jag lärde mig att definiera smärta. Och jag fick praktiskt uppleva skillnaden mellan smärta och trötthet. Rent fysiologiskt är det inte särskilt stor skillnad mellan smärtan av mjölksyra/trötthet och smärta. Men psykologiskt är skillnaden enorm. Jag kan filosofera ovan vilken självförvållad fysisk belastning som helst, oavsett längd och intensitet. Men jag kan aldrig överrösta smärta av yttre omständigheter eller icke menad men självförvållad smärta.

Träningen är min meditation. Meditation är en högre form av tänkande. Ett givet tillstånd av frihet, kontroll, och lycka. Ett tillstånd jag blivit beroende av. Ett tillstånd jag växer av. Ett tillstånd jag aldrig kommer att kunna förklara på ett begripligt sätt.