I lördags körde jag som sagt Glasrikeresan. Sista tävlingen jag körde innan var Fyn runt som gick tre veckor. Därefter blev jag sjuk och fick ha träningsuppehåll i 11 dagar då jag var knäckt utav feber, halsont och en hejdundrande hosta.
I måndags var jag ute och rullade, tisdags körde jag intervaller, onsdags blev det 5h distans med tävlingsavslutning sista 2h, på torsdagen blev det både distans 4h samt fartträning på kvällen. Så lyder dunderschemat för att återfå formen på 4 dagar.
På loppet kändes det bra och jag var loss länge. När det började dra ihop sig mot slutet fick jag punktering och hamnade i klungan igen eftersom våran servicebil låg där. Efter en stund samlades några smågrupper ihop och därifrån stötte jag tillsammans med ett gäng och gick ikapp andragruppen, där jag satt från början.
Där blev det attacker och Steve kom loss tilsammans med ett par cyklister till. Han hade haft slut på vatten och fick därför min sista flaska. När jag från min grupp sträckte upp armen och gick tillbaks och hämta vatten från bilen strax bakom attackerade cykelcityåkarna i gruppen och spräckte den i två delar. Jag som satt längst bak i gruppen utan vatten försökte gå ikapp de 7 åkarna framför men de hade redan för stort försprång till mig som dessutom var den enda med energi kvar i gruppen bakom. Där tog min tävling slut och jag blev 12:a efter de 23 milen.
Låter onödigt dumt att åka av i en sådan situation men… Jag behövde verkligen vatten.
I övrigt var det en fin tävling. Kul med ett så långt race och att det går på grusväg! Synd bara att det var pannkaksplatt men det finns nog inte särskilt många backar i småland. Dessutom är jag grymt nöjd med att jag kom igång så fort. I tisdags hängde jag inte med de andra på slutet av den lokala fartträningen i Borås. Jag trodde därför att jag skulle få problem att ens ta mig igenom loppet.
///Andreas