Min idrottskarriär - År för år

2003
De senaste åren hade jag spelat ishockey, innebandy, tennis etc. Jag tränade nästan varje dag, minst en gång. Under året blev jag mer och mer intresserad av uthållighetsidrott, framförallt cykling. Jag hade en billig MTB med hastighetsdator. Med den tävlade jag mot mig själv varje dag. Till skolan hade jag en enda lång uppförsbacke på 2km. Uppför den tog jag tiden varje dag för att hela tiden försöka slå mitt tidigare rekord.
Under tiden som jag började cykla allt mer fortsatte jag med både ishockey och innebandy.

Andreas Lindén 2003, Mitt i Borås Triathlon
År 2003 ställde jag upp i min första triathlontävling - Borås Triathlon

2004
Jag skulle fylla 15 år i september. Mina vänner fick mopeder när de fyllde år. Jag var inte intresserad. När jag fyllde år ville jag ha en racercykel för att kunna cykla ännu snabbare. Mina föräldrar tyckte självklart att det lät som en fantastiskt bra idé. Jag fick min racercykel redan i juli. Den sommaren cyklade jag så mycket en nybörjare kan mäkta med. Under den andra veckan försökte jag cykla 100 km per dag. Jag hade säkert klarat det om jag inte alltid försökt hålla en så hög fart som möjligt. Efter 4 dagar och 400 km kom jag inte upp ur sängen. Jag var sliten men fast. Cykelsporten var min nya idrott.

Mjörn runt 2004, Andreas Lindén Sverige
2004 körde jag motionsloppet Mjörn Runt med bra snitt trots felåkning

Precis när jag börjat skolan för ett sista år i högstadiet anordnades ett skoltriathlon där vi sprang, cyklade och simmade, i nämnd ordning. Jag vann och slog banrekord. Priset delades sedan ut i den stora aulan när alla elever på skolan var samlade. Det var en professionell triathlet som delade ut priset - Jonas Colting. Han hade tagit silver på VM och framförallt gjort en Superklassikern tidigare under sommaren. När BT skrev om Coltings superklassiker sparade jag hela tidningen. Redan då hade jag bestämt mig för att jag ville göra något liknande.

Kypestafetten 2004, Andreas Lindén
Kypestafetten 2004, Jag i mitten i klorblekta shorts och gigantisk orange nummerlapp. Colting t.v. i speedos

Uthållighetsidrott lockade och jag skickade en ansökan till Motala Riksidrottsgymnasium och en till Skara Cykelgymnasium.

2005
Jag började tröttna allt mer på lagidrott. Att ha en ledare och lagkamrater passade inte mig även om jag själv var en bra lagkamrat. Det tog emot att se oseriösa lagkamrater maska på träningspassen. Jag blev frustrerad över att jag inte kunde påverka det som hände på isen då jag satt i båset. För mig var matcher på liv och död. Eller kanske ännu viktigare. Jag slutade med ishockeyn tidigt på våren.

Samtidigt som jag slutade med ishockeyn blev jag intagen till Motala Rikstriathlongymnasium. Jag åkte till Motala och pratade med Micke Thorén. Egentligen var jag långt ifrån övertygad om att flytta till Motala för att gå på gymnasiet där. Men Micke övertygade mig utan några större problem. Han fick mig att känna att det var det bästa som kunde hända mig. Och precis så blev det.

2005 Duathlon-SM 2005
Ungdoms-SM i duathlon 2005 där jag plockade bronsmedaljen

Äntligen hade jag börjat tävla i cykel. Jag var bland de sista cyklisterna på de första tävlingarna och lyckades med marginal ta sistaplatsen vid ett tillfälle. När Götalandsmästerskapen i ungdomsklassen skulle köras utlovades en backe utöver det vanliga. Jag attackerade i roten på backen under sista varvet och vann med en halvminut. Ingenting hade någonsin fått mig att bli så lycklig som jag var då.

Andreas Lindén vinner Götalandsmästerskapen 2005
Seger i Götalandsmästerskapen för pojkar 15-16 efter en hård attack i roten av backen.

2006
Inte ett enda träningspass hade jag missat under grundträningen. När jag körde mitt första pass på racercykeln märkte jag att träningen gett effekt. Det gick så mycket snabbare att jag inte trodde det var verkligt. Säsongen gick fantastiskt bra. Jag var ofta med i kampen om tätplaceringarna.

2006 Andreas vinner Götalandsmästerskapen 2006
Seger på toppen av Kinnekulle i Götalandsmästerskapen för juniorcyklister efter en hård attack i roten av backen. I år igen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Seger Duathlon-SM

Under junior-SM attackerade jag och en lagkamrat i första backen. Vi körde sedan partempo under de resterande 12 milen till mål och vann med över sju minuter. Jag förstod inte då att jag kanske var den starkare av oss. Ju längre loppet gick desto mer av dragjobbet stod jag för. Den sista milen drog jag alldeles för mycket. Spurten förlorade jag med någon meter. Jag var fortfarande sämre än de allra bästa. Men det jag saknade var rutin. Det var inte fel av min lagkamrat att spela ut mig när övriga cyklister var 5km efter. Det var bara dumt av mig att inte läsa situationen.

Världscuptävling i Kanada. Första etappen var en kort prolog på 400m. Det är den kortaste distansen jag tävlat i på cykel.
Världscuptävling i Kanada. Första etappen var en kort prolog på 400m. Det är den kortaste distansen jag tävlat i på cykel.

2007
Återigen fick jag en chock över hur snabb jag var när jag satte mig på racercykeln efter den långa vintern. Jag var fortfarande kvar i samma tävlingsklass som jag var året innan. Det blev ett roligt år. I snitt vann jag en tävling varannan helg. SM vann jag med flera minuters marginal till tvåan och ännu mer bak till första jagande grupp. Klungan var över 10 minuter bakom.

 

Seger junior-SM cykel
Seger junior-SM cykel

Jag körde alla landslagstävlingar och låg efter det sista uppdraget 10a på världsrankingen för cyklister under 18 år. Största framgången under säsongen var när jag blev totaltvåa i ett etapplopp i Tyskland. Jag hade varit i utbrytning varje dag. Det var bara en kille som orkade hålla samma tempo som mig i utbrytningarna. En slovak vid namn Peter Sagan. Jag är fortfarande sur för denna tävling. Egentligen vann jag. I det totala sammandraget förlorade jag med 2 sekunder. Men då hade jag vunnit en etapp med hundra meter till klungan. Den tyska kommisarien gav oss ändå samma tid vilket gjorde att jag inte tog över ledningen. Det är inte första gången något sådant händer i cykelsporten...

Etappseger i Niedersachen Rundfahrt
Etappseger i Niedersachen Rundfahrt
Podium, etapp 1 Niedersachen Rundfahrt. Peter Sagan, okänd belgare och jag
Podium, etapp 1 Niedersachen Rundfahrt. Peter Sagan, okänd belgare och jag

I Sverige tävlade jag allt mer i elitklassen med flera riktigt bra placeringar som följd. När jag körde i juniorklassen försökte jag vinna med så mycket marginal som möjligt och på så spektakulärt vis jag bara kunde. Det var roligt men ledde ibland till att jag förlorade.
I elitklungan körde jag riktigt bra och irriterade mina betydligt äldre konkurrenter. Under Scandinavian Bike Week, några prestigefyllda elittävlingar med internationellt motstånd i Västergötland, plockade jag bland annat en tredjeplats i Skara GP.


3e-plats i Skara elit GP under Scandinavian Week. Mannen med micken är självklart Roberto Vacchi

2008
Min utvecklingskurva hade avtagit något till i år. Helt naturligt. Även om jag tränat fantastiskt och blivit betydligt bättre så hade jag inte blivit 30 eller 20 procent bättre som tidigare år. Mitt första år i elitklungan blev något av ett mellanår. Jag var på väg in som proffs i både Joker Bianchi och GLS Pakkeshop. I Joker sa sponsorn nej då de endast ville ha norska sykklister. GLS valde att plocka in Christoffer Stevenson som enda svenska cyklist i laget.
Jag blev topp 10 på två olika internationella kategoriserade tävlingar. Det var fantastiska resultat men jag förstod det inte då. Säsongen i Sverige bestod mest av att bli punktmarkerad av de dominerande storlagen.

U-23 VM Andreas Lindén
U23-VM gick dåligt. Om inte uselt. Jag var som alltid tidigare och alltid efter värdelös efter augusti månad

I slutet av säsongen hade jag två alternativ av lag att välja på. Jag valde Capinordic, tidigare GLS Pakkeshop, framför Amore & Vita. Den danska mentaliteten kändes betydligt tryggare och mer bekant. Valet av lag var bra. Amore & Vita hade haft några fördelar som bättre anpassad tävlingsmiljö och träningsmöjligheter. Men Capinordic var betydligt mer strukturerade och seriösa.

2009
Första säsongen som cykelproffs i Capinordic började hos Team Saxobank, världens främsta cykellag. Jag blev uttagen som en av de tre talanger som får åka som stagiare (provcyklist) under deras träningsläger på Mallorca. Under lägret fick jag träna med bland annat Jakob Fuglsang, Alexandr Kolobnev, Andy Schleck och de två mest osympatiska människor jag någonsin träffat, Fabian Cancellara och Frank Schleck.

Team Saxobank, Stagiare, Andreas Lindén Frank Schleck
Team Saxobank, Mallorca

Säsongens höjdpunkt var när jag kom 10a i Liege Bastogne Liege för U23-cyklister. Det var årets största tävling för mig. Min lagkamrat Rasmus Guldhammer vann. Vi kom båda med i den avgörande utbrytningen på 11 man. Men där bestämde vi oss för att jag skulle lägga mig i andragruppen på 25 man då det var 10 mil kvar av tävlingen. Det var en bra taktik. Rasmus sa till sina utbrytarkollegor att han körde för mig. Jag sa till min jagande grupp att jag körde för Rasmus. Med 25 km kvar stack jag ifrån min grupp och jagade förstagruppen solo. Jag tog in men lyckades inte ta in hela försprånget. Rasmus vann tävlingen och blev på vägen hem uppring av storlagen HTC och Saxobank.
Rolf Sörensen, som själv vunnit riktiga Liege Bastogne Liege, sa till lagets sportchef att jag också skulle kunnat vinna tävlingen och att jag nästa år är hans favorit till segern. Jag fick höra det på omvägar. Det gav mig en insikt om vilken potential jag hade.

Jag fick tävla alldeles för mycket under året. Mot slutet av säsongen var jag riktigt sliten. Efter att jag tävlat i Kina i tre veckor (varav 2 med dålig eller katastrofdålig mage) var jag sjuk och trött. Jag satte ändå igång att träna riktigt hårt när jag blev uttagen till VM. Träningen slog tillbaka, jag blev sjuk och ännu mer sliten igen och tvingades tacka nej.

Tour of Quinghai Lake i Kina. Jag har aldrig längtat hem så mycket som jag gjorde då
Tour of Quinghai Lake i Kina. Jag har aldrig längtat hem så mycket som jag gjorde då

I samband med finanskrisen gick våran sponsor i konkurs. Ledningen sa att de med största sannolikhet kunde ordna en ny huvudsponsor. Jag trodde på dem. Och de hittade en. Vid slutförhandlingen tog den nya sponsorn upp ett nytt krav, att den tidigare avstängde Rasmussen skulle få en plats i laget. Fuck daj, sa danskarna och jag blev arbetslös.
Så sent på året lyckades jag inte hitta något nytt lag som kändes vettigt. Jag är ändå stolt och glad över att danskarna vänligt och professionellt bad sponsorn och Kyllingen att fara och flyga.

2010
På något sätt lyckades jag i sista minuten få kontakt med ett franskt lag. De var sämre än Capinordic men jag skulle få köra bra tävlingar i terräng som passade mig riktigt bra. På nyårsafton spelade jag nyårshockey. Utan benskydd. Jag fick ett skott på knät och blev borta i över en månad. Frankrike blev lyckligtvis aldrig av. Det hade bara blivit en återvändsgränd för mig.
Jag tävlade i cykel och kom igång riktigt bra. I Belgien vann jag trots att jag bara cyklat fyra veckor efter skadan. Tillbaka i Sverige vann jag tävlingspremiären i Skåne.

 

På egen hand startade jag mitt livsprojekt ur den gamla artikeln om Jonas Coltings Superklassiker. Jag behövde pengar, helikopter och ännu mer pengar. Efter 25 samtal till SVT tröttnade de på mig och tackade ja till att följa Superklassikern. Med dem i ryggen lyckades jag få in sponsorer som täckte stora delar av rekordförsöket.
Runt 21:15 sprang jag i mål på Lidingöloppet efter 19 timmar och 46 minuter av cyklande, simmande, stakande och helikopteråkande. Jag var fantastiskt stark fysiskt. Det krävdes för att klara utmaningen. Men det svåraste hade ändå varit planeringen. Dagen efter fick jag ett 6,5 min långt reportage i Sportspegeln. Alla tidningar skrev om mig och rikstäckande radiostationer ringde upp mig i direktsändning på morgnarna.

Två dagar efter Superklassikern var jag modell för en svensk sportkedja. Jag skulle ta långa stora kliv och hoppa mellan två punkter. När fotosessionen var över brände det i högra låret. Veckan efter Superklassikern körde jag Cykel-SM. Jag slutade topp 20 efter två riktigt bra försök att skapa en avgörande utbrytning. Dagarna efter vilade jag. Men låret blev inte bra. Jag hade dragit på mig en muskelbristning. Det tog 6 veckor att bli bra igen. När jag kom tillbaka hade laget sålt min cykel.

2011
Jag valde mellan triathlon, cykel och extremidrott. Några månader innan hade jag planerat för att cykla genom Sverige på 100 timmar. Då började det snöa. Och det slutade inte snöa. Tillsammans med två av mina närmsta vänner började jag planera för att skida genom Sverige.
Vi planerade att ge oss av så snart som möjligt. Snön låg djup och det gick att åka skidor nästan överallt i hela Sverige. Dessvärre fick vi problem med tiden. Vi planerade att åka tredje advent. Då var snön perfekt. Dessvärre hann vi inte. Istället planerade vi att åka på annandag jul. Inte heller det gick och vi tvingades vänta på företag och sponsorer som tog julledigt. Till slut kom vi iväg någon vecka in i januari. Då var snöläget mycket sämre. Istället för istäcke och ett snötäckt Sverige väntade regn och tö. Trots vädret valde vi ändå att starta. För att komma en mil norrut fick jag skida 3 mil. Det hela blev otroligt ineffektivt. Jag tog mig förbi södra Sverige och upp norr om Vättern. Snön blev djupare och vädret mer lovande. Men det hade tagit alldeles för lång tid. Pengarna började ta slut, styret på snöscootern hade gått av och vi hade slut på längdskidor. Vi tvingades avbryta efter att jag skidat förbi den absolut svåraste biten.
Det går att skida genom Sverige. Men vädret måste vara perfekt. Jag kommer någon gång att göra det igen. Men det blir snarare om 20 år än om 2 år. Då ska jag göra det med pengar från egen ficka, helt oberoende av sponsorer och ledigheter.

Efter Ski of Sweden började jag träna för att bli triathlet. Jag hade nästan bestämt mig för att det var triathlon jag ville satsa på. Tyvärr ville jag det lite för mycket och skadade mig i en fot. Ingen kom på vad det var för skada. Foten gjorde ont när jag cyklade, sprang och till och med när jag simmade. Jag lyckades inte bli av med problemen och hela säsongen försvann.

2012
Återigen hade jag riktat in mig mer mot extremidrott. Jag tänkte tävla i triathlon och försöka mig på ett rekord på cykel genom Sverige. Efter att jag skaffat en träningsbas på Mallorca kunde jag träna riktigt bra. Men under våren blev jag sjuk i bronkit. Det tog 2 månader innan jag var bra igen. Jag körde några triathlontävlingar med måttlig framgång innan jag hoppade på cykeln i Smygehuk och trampade norrut.
Sverigeloppet var det mest mentalt utmanande jag gjort. Extremt mycket cykling och extremt lite sömn var receptet för att ta mig till Treriksröset under 100 timmar. Men redan efter 5 mil kände jag att något var fel i mitt knä. Troligtvis hade jag dragit på mig en inflammation i samband med den ensiffrigt kalla triathlontävlingen i Göteborg helgen innan. Knät blev värre och värre. Kompensationsskadorna kröp fram och tog över. I Gällivare kunde jag inte trampa mer. Jag hade då gått i några uppförsbackar och sedan rullat ner. Det gick långsamt och smärtan var inte längre uthärdlig. Läkaren konstaterade senare att det förmodligen var Ischias-nerven som gjort så ont.
När jag bröt hade jag 28 mil kvar och 16 timmar tillgodo. Normalt skulle jag klara det med en husvagn fäst bakom cykeln. Men eftersom jag inte kunde cykla alls fann jag ingen annan lösning än att avbryta.

Skadan i knäet höll i sig under 2 månader innan jag kunde börja träna igen. Jag körde tre triathlontävlingar på hösten. Den första på Mallorca körde jag fel på. Jag blev visad fel väg av en funktionär efter att de tvingats planera om pga höga vågor. Den andra i Madrid gick bättre. Jag blev tvåa efter ett riktigt bra försök att ta hem segern. Den tredje tävlingen på Lanzarote borde jag egentligen inte startat alls då jag återigen blivit sjuk. Istället bröt jag under cykelmomentet.

2013
Jag kom igång med träningen sent. Dessbättre blev jag bra väldigt snabbt. Den första duathlontävlingen på året vann jag under mitt första år som heltidssatsande triathlet. Extremidrott lockar fortfarande men jag kommer inte göra något som inte har 100% fokus på triathlon. Under säsongen tog jag 7 segrar i duathlon och triathlontävlingar. Några på Mallorca och några i Sverige.
Var riktigt nära en topplacering i Ironman 70.3 Zürich men stoppades av jordskred som avbröt hela tävlingen. Främsta meriten blev en bronsplats på SM i medeldistans. En tävling som jag från början inte tänkt att satsa på särskilt mycket och som jag i efterhand inte alls är nöjd med.

Säsongen blev överlag mycket bra. Men jag hade för många störande moment bredvid träningen och tävlandet som i slutänden gjorde mig sliten både mentalt och fysiskt.

Läs mer om säsongen 2013.

2014
Min bästa säsong någonsin. Den har bara inte börjat än. Läs mer om min tävlingsplanering för 2014.