På senaste tiden har diskussionen om cyklisters mentala hälsa varit uppe på tapeten. Det är alldeles för många duktiga cyklister som får psykiska problem för att det inte ska kunna finnas någon gemensamm orsak. Jag tänker därför berätta hur det verkligen ligger till.

Duktiga cyklister är antingen genier eller det motsatta. Det är ett måste för att kunna plåga sin kropp bortom smärtgränsen. Att vara halvknäpp eller halvgeni kommer man en bit på, men inte till toppen. Gränsen mellan att vara snille och knäpp är hårfin.

Många är de genier snubblat på tröskeln och hamnat i den betydligt lägre ligan.

Att hälsa på tåget kan vara en stor fördel som cyklist. För att klara den hårda pressen, resorna, stressen, lidandet och saknaden av nära och kära behöver man antingen ha riktigt bra självkontroll eller ingen alls.

Därför är det smartast att vara dummast.

Eller så beror allt på att cykel är en av de psykiskt hårdaste idrotterna man kan fördriva sin tid med…

Ps. Det är inte uppe på tapeten för att min mentala hälsa är i oordning. (Det är den bara när det regnar)

Ha en bra dag!
///Andreas

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *