Cykel är en sport där psyket har en avgörande roll för utvecklingen och resultaten. Jag tänker inte på den taktiska biten, utan på individens vilja att sjunka in i mjölksyrans mörker.
Jag har otaligt med knep för att trotsa tröttheten och ”lura” kroppen. Just detta knep kallar jag för mentala kroppsfinten.
Det finns tre olika sätt att hantera smärta. Man kan vika ner sig för den, acceptera den eller förneka den.
Tävlingscyklister kan delas in i två fack. De som lär sig att pressa sig trots smärtan i benen och de som vägrar erkänna för sig själva att det faktiskt gör ont. Det första alternativet är bara ett alternativ för vanliga, dödliga motionärer (och mig när jag är sur).
När vi sorterat in cyklisterna i respektive fack kommer vi se att de som är indelade i det förnekande facket är betydligt bättre än övriga. Knepet fungerar om man tillhör detta fack.
Kroppen har en uråldrig genetisk överlevnadsinstinkt att alltid spara lite energi och inte offra allt i onödan. Därför blir vi trötta, ser suddigt, slutar tänka osv. när vi kört på hårt länge. För att komma runt detta kan man lura sin egen kropp att man faktiskt behöver köra sig helt slut. Genom att höja kadensen och öka tempot efter 4,5h kan du köra en timme till, trots att du såg suddigt för en halvtimme sedan. Kroppen tror nu att något händer och skickar fram den undangömda energin och kryddar den med adrenalin. Bäst av allt är på tävling om du attackerar när du ser omvärlden i svart-vitt.
Bonuseffekter på detta är att du knäcker dina motståndare mentalt, trots att de är piggare än dig. Dessutom får du ut mer av din träning och slipper övernatta hos Raskamina i Töllsjö.
Det är inte svårare än så här att blåsa kroppen på dess extra energi och så länge du inte blir jagad av en mammut på väg hem från godisaffären är det inte farligt att bli helt slut.
Detta låter som rena självmordet om man redan är utmattad och faktiskt känns det som rena självmordet när man ökar. Har man bara viljan att komma över tröskeln så släpper det senare. Kroppen orkar mer än du tror och jag har hittils inte hört om någon som svimmat av utmattning på ett distanspass.
Vill du så går det!