Det är lätt att vara glad och lycklig när solen skiner och vinden blåser i ryggen. Det är lätt att tänka positiva tankar när prognosen är lovande och trenden i sig är positiv. Det som är svårt är att hålla farten när motvinden hugger i kläderna.
Att kunna se glädje i det jag gör, även när det går som tyngst, är anledningen till att jag kan tycka om att cykla 80h, nästan oavbrutet. För även när hjärnan skriker efter sömn och kroppen vrålar efter vila, kan jag överrösta dem. Jag kör över mina inre röster på två plan. Ett långsiktigt plan och ett kortsiktigt plan.
På lång sikt ser jag mitt mål framför mig. Ju längre jag har till mål desto mer självdistans måste jag ha för att kunna se det nära. Jag måste komma långt ifrån nuet för att finna motivation i ett mål som är 150 mil bort.
På kort sikt upplever jag allt runt omkring mig. Små detaljer utgör en helhet som växer sig starkare än motvinden. Det kan vara enkla saker som småvilt, solljus, vägskyltar och liknande. Många reagerar inte ens på dessa saker. Det är också dessa människor som inte skulle klara en sådan utmaning. De kan lära sig att klara det, men med nuvarande mentalitet kommer de ge upp snabbt.
Lycka handlar inte bara om praktiska händelser. Lycka handlar om inställning till faktiska händelser.