Min bild av en livsnjutare var annorlunda när jag var yngre. Jag trodde då att det var en rökare med gula byxor som körde en dyr cab för lånade pengar. Kanske hade jag rätt i att den allmänna bilden såg ut så. Den ser kanske fortfarande ut så. Att en livsnjutare tar för sig av livet och uppenbart. Men jag tänker att de inte riktigt vet. Att de inte förstår att man kan njuta av livet på andra sätt.

Tänk om en livsnjutare hade fått testa att vara i min kropp för en vecka. Här på Mallorca. Det är här jag är och njuter av livet. Jag är en livsnjutare. Jag vet exakt vad just jag älskar och njuter av. Men det kräver också min fysik.

Föreställ dig att springa uppför en backe i 4km. Den är brant och det går inte särskilt snabbt. Men det är fortfarande ett rappt löpsteg. Det går ganska lätt. Utan mjölksyra. På toppen finns en platå där du springer på en rygg med utsikt över hela världen. Du springer ner till nästa by. Vandringsleden som du precis avklarat på en timme har en uppskattad tid på sex timmar. Därför springer du både en och två till innan du är nöjd med dagen. Du är märkbart tagen av löpningen. Men att ha besökt de platserna får dig att känna dig odödlig. När dagen slutar kan du inte sova. För du tänker på vad du ska göra med din kropp imorgon. Hur snabbt den kommer att cykla över bergen och sedan hem igen.

Löpning Valldemossa Deia 15

Löpning Valldemossa Deia 13

På kvällen är du hungrig. Du vet att du spenderade så mycket under löpningen att du kan och behöver äta hela kvällen. Mat kan aldrig smaka så gott som när man är utmattad. Vatten är den godaste dryck du kan tänka dig (Pep Lemon är klar tvåa) när det enda du haft ovan dig är solen.

Dagen efter gör du samma sak igen. Men du cyklar på morgonen. Under cykelturen kommer du 50km och får se allt från ett annat håll. Dessa 50km går på 1,5h. Du är inte ett dugg trött efteråt. Lite törstig och löpsugen. Men inte mer. Du ger dig upp i bergen för att springa igen. Med enbart en karta och ett par outtröttliga ben ska du utforska en ny led. Efter en timmes löpning har du inte sett en enda människa. Du springer vilse där stigen oförklarligt bara försvinner. Men du blir inte orolig. För du vet att du orkar springa tills du hittat rätt väg igen. Som i ett riktigt tröglöst sudoku måste du alla möjliga vägar och dess kombinationer i två timmar innan du finner rätt väg igen. Det gör inget. För att komma vilse var en del av målet. Det är då tiden går, spänningen ökar och verkligheten försvinner.

andreas-linden-port-de-soller-cycling-4

Löpning Valldemossa Deia 12

Att träna ensam får mig att känna mig ensam. För mig är det en positiv känsla. Jag tycker om att tänka. Framförallt tycker jag om att tänka när jag rör på mig. Det är då jag får alla bra idéer. Det är då jag kan visualisera. En elitidrottares meditation. Visualisering ger mig strävan. Och strävan ger mig lycka. Jag älskar att vara på väg någonstans. För ögonblicket och i livet. När jag hittat min lycka har jag hittat meningen med livet. Det är så jag definierar en livsnjutare idag. En livsnjutare är en person som har funnit meningen med livet.

 

 

One Comment

  • Bra skrivet! Blir nästan sugen att lägga cykeln åt sidan och ge mig upp i bergen med löpskorna.
    /Fredrik

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.