Imorgon åker jag och Ida till Soller för en weekend. Ida ska på någon form av vandrings/informationshelg anordnad av Soller kommun. De har anordnat den på väldigt spanskt vis. Ingen vet riktigt hur och när. Informationen för informationshelgen finns i sjön. Men det kanske är en del av utmaningen.
Vi kommer att bo mitt i Soller centrum. Boendet är enkelt men avslappnat. Precis som det varit när jag varit på träningsläger tidigare om åren. Jag cyklade hela dagarna och åt buffé hela kvällarna. Var det ”jag” eller ”det” som var bättre förr?
Under den senaste tiden har jag kommit på många bra idéer men gjort något av väldigt få. Jag har skrivit tusentals ord i vackra och känslomässiga texter utan att publicera något. Efter att ha försökt göra allt optimalt har perfektionen blivit ett rörigt halvfärdigt bygge. Om jag underskattat ”lagom” eller missbedömt ”perfekt” vet jag inte. Någonstans mellan optimalt och perfekt förlorade jag mitt perspektiv på vad jag egentligen vill och älskar. Jag har inte tänkt för mycket. Det är omöjligt. Däremot har jag tänkt fel.
Jag är inte på något sätt ledsen. Det jag känner är förvirring. Efter att ha jobbat så intensivt så länge för att skapa min frihet har jag tappat målet ur sikte. Jag agerar lite som en frisläppt men tam ekorre. Istället för att springa mot friheten i skogen står jag kvar vid husknuten och väntar på det stöd jag inte längre behöver.
