OBS! Om ni inte är intresserade av psykologi eller är korkade: Hoppa över detta blogginlägg.

Nu har jag slukat ytterligare en bok. Jag har lärt mig mer av att läsa senaste året än jag gjorde de 4 åren jag gick i skolan. Jag är framförallt intresserad av psykologi och filosofi.

Boken jag läste var skriven utav Stefan Einhorn och heter samma som min titel på inlägget. De första 133 sidorna var långt under min förväntan, därefter var den okej. Det mesta som stod i den var självklart. Något som man borde läst i 11-årsåldern. Einhorn förklarar ”snällhet” som något vi utövar för att det finns etiskt goda gener i oss och att människan i grunden är god. Det låter fantastiskt men så är det inte.

Människan är i grunden egoistisk. Alla beslut som fattas efter genomtanke läggs så de gynnar individen. Huruvida en person är snäll eller inte beror på dess intelligens. En smart människa vet deras eget bästa och för att uppnå det man vill inser man att samarbetet med ens medmänniskor gynnar alla.

Därför bör man välja sina vänner noga. En ointelligent människa sviker när det väl kommer till kritan och kryper in i sitt skal istället för att vara den vän man behöver för att de inte har en aning om hur de ska agera.

Det finns många som har bra betyg i skolan och kan alla Sveriges kungar sedan år 402 e.kr.

En ko är snäll men hon har inga vänner.

En intelligent människa känns igen då de har humor. Vet en person hur hon lätt kan få dig att skratta så läser hon dig som en öppen karta. En sådan människa är fylld av empati och social intelligens. De är mycket svåra att hitta, dock har jag haft turen att hitta de ”go´aste”!

///Andreas

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *