Har ni någon gång haft någon som ger er så mycket att ni känner att ni aldrig någonsin kommer kunna ge tillbaka allt. Självklart kommer ni nämna er familj. De är alltid viktigast, så också för mig!

Men har ni människor kring er som inte är familjemedlemmar och ställer upp ändå.

Jag pratar om personer som coachar dig på gympasset så de kommer försent på sin favoritkonsert, ägnar sin lediga lördag åt att skriva träningsschema åt dig, bjuder hem dig på middag när det går tungt, plockar upp dig ur diket när tårarna rinner av utmattning, förklarar för dig i två timmar att idrotten inte är en meningslös hobby, berättar klockan halv fem på natten att det finns fler tjejer, ägnar 12h varje ledig helg att cykla skiten ur dig, möter dig varje morgon med ett leende på läpparna och hittar något positivt i allt.

Dessa människor gör det utan att vilja ha något tillbaka.

Att ha dessa runt sig är få förunnat. Kanske får jag trots detta aldrig köra Tour de France och tjäna miljoner så jag kan ge tillbaks lite. Jag kan bara hoppas att de raka i ryggen tar med sig hjälpen de ger mig och inser hur betydelsefulla de är. Det jag kan säga nu är bara: Tack som fan! Utan er hade det inte gått.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *