Smärtan i knät är inte längre träningsbar och jag sitter ensam i hotellets bar när de andra är ute och njuter av Mallorcas bästa sida.

Likt en tsunami spolade bakslaget upp mig på land igen. Lyckligtvis bryr jag mig inte. Mitt liv är ett internt skämt mellan mig och gud.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *