”Grattis på födelsedagen!” fick de missmuntra elitmotionärerna höra, när jag kom upp på toppen av födelsedagsbacken för andra gången.

Födelsedagsbacken är den hårdaste backen jag åkt i hela mitt liv. Och jag har åkt några stycken de senaste åren.

Jag var ”ärlig” mot dem och berättade att den är som brantast de första 3-400 m. Om man forcerar dem med bra fart kan man spinna på när det planar ut efter 500m. Inte… De var lagom nöjda när backen brantade till och blev 15% efter 500m. När den sedan blev 20% åkte jag förbi dem och vid 25% hörde jag inte när de svor efter mig längre.

Backen är 2,4km och 17% i snitt. Vi åkte upp fem gånger. De andra åkte hem. Jag ska hålla mig inlåst på rummet resten av lägret.

Vi fick 5h 20 min på dagens pass som jag avslutade med löpintervaller på strandpromenaden. Till min stora förvåning gick löpintervallerna fort. Kul och konstigt. Min enda logiska förklaring är att jag blivit riktigt bra på att springa efter cykelpassen.

Bilden är från Paris-Correze 2.1. Jag sitter på 5:e hjul i grönt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *