Många av er har sett reportaget om Klassikern på SVT. Under intervjun efter målgång gav jag fantastiska svar. Hela intervjun finns på SVT play som bonusmaterial.

När jag kom i mål efter nästan 20 timmar av utmattande arbete var jag helt borta. Intervjun fick vi göra sittandes. Jag kunde inte resa mig upp. Hjärnan drivs som bekant av kolhydrater, gärna snabba sådana också. Mina lager var slut och jag hade allt blod i benen. Det fanns en del folk vid målgången. Dock minns jag inte vilka. Mitt team som hjälpte mig fick lyfta in mig i bilen då benen och koordinationen inte längre ville samarbeta. I bilen somnade jag sedan mitt i min och Stefans (massören) konversation. Kvällen avslutades med en dusch en trappa upp. På vägen uppför trappan fick jag stanna och vila i en trappvariant av fosterställning. Min högra kind låg på övervåningen men mina knän låg på det fjärde sista trappsteget. Jag kände mig och uppförde mig som ett praktfyllo. En fantastisk känsla faktiskt!

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *