Nu har jag kört ett antal löppass mellan 30-45 min och några cykelpass på 2-3 timmar. Det längsta cykelpasset körde jag idag. Totalt blev det 3 timmar och 10 minuter med 30 km/h i snitt. Jag kände ingenting i foten under hela passet. Likadant har jag inte känt någonting i foten under löppassen. Förhoppningsvis kommer jag att kunna trappa upp fram till november. Sen kör jag.

Jag har två teorier om vad det kan ha varit för fel i foten. Den mest troliga är att jag tidigare haft en stressfraktur som sedan läkt men lämnat kvar en inflammation. Min andra teori är att det är en nerv som varit (är?) i kläm i foten. Det är inget farligt men har gjort ordentligt ont emellanåt.

Nu ser jag fram emot lite intervallträning. Jag hoppas kunna springa 3 km under 10 min i november. Innan nästa säsong ska jag vara nere under 9 min.Tidigare har jag sprungit 3 km på 9:24. Det var innan jag bara cyklade. För att kunna springa under 9 minuter ska jag först nöta backintervaller. 4×4 min på maxbelastning med 10 min vila mellan varje intervall. För att belasta mig hårdare kommer jag att använda stavar och en skidbacken. Se bild. Jag hoppas hitta någon som är snabb nog att utmana mig.

Förra året när jag hade gått 6 veckor på kryckor med min trasiga lårmuskel kom jag tillbaka till skaplig form på 10 dagar. Då sprang jag Lidingöloppet på 2:06. Om jag gått ned några kilo i vikt innan hade jag kommit under 2 timmar. Men det var inte jätteintressant just då.

Förresten. Du får inte ut mer av backintervaller om du går upp. Människan som kom med den ”vetenskapen” var förmodligen bara lat.

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *