Under den senaste veckan har mängder av människor utmanat sig själva. De har satt upp ett mål som de strävat efter och arbetat för att nå. Detta mål krävde en fysisk insats av dem. Vasaloppet och liknande arrangemang är betydelsefulla för folkhälsan. Varje gång förändrar några deltagare sin livsstil vilket är ovärderligt.
Men det finns en sak som de flesta glömmer. När någon klarar ett mål växer de som människa. Jag minns när min bror gled över mållinjen på 7:50h. Han hade haft ett behagligt lopp och sa direkt att han ville göra det igen. Jonathan har klarat många svåra uppgifter och har kämpat hårt med jobb, studier och annat. Däremot hade han aldrig klarat någon liknande fysisk ansträngning. När vi bestämde oss var han tveksam. Han trodde att han gett sig på något som var omöjligt. Det han skulle göra gick inte att göra. Inte för honom. Det var inte heller så många runt omkring honom som trodde på att han skulle klara det. Jag var troligtvis den enda. Men min bedömning var inte så mycket värd efter att jag försökt skida genom Sverige på 10 dagar.
Tänk er boosten av att klara något ni trodde var fysiskt omöjligt. När Jonathan gled över mållinjen var han glad. Riktigt glad. Och stolt! Hans ögon lyste starkare än någonsin. Vasaloppet hade varit ett viktigt mål för honom. Även om han trodde det var omöjligt. Jag vet att han vuxit som människa av det han gjorde. Om något dyker upp som verkar svårt, men inte omöjligt, blir det en baggis för honom. Problem är inte problem så länge de inte är omöjliga (om problemet är omöjligt är det inte heller något problem utan bara ren fakta). Jag har sett detta hända hos många. Den psykiska utveckling som Vasaloppet kan ge är därför viktigare än den fysiska. Särskilt då den psykiska utveckling ofta leder till den fysiska aktivitet man tidigare saknat.
Jag själv började också klara och beta av mål som jag en gång trodde var omöjliga. Det var dock många år sedan jag tvivlade på mig själv. Nu har det gått så långt att jag klarar sådant som andra tror är omöjligt. Allt stöd jag behöver finns hos mig själv. Mitt självförtroende är genant bra efter alla utmaningar jag lyckats med. Ju svårare utmaning desto mer effekt.
Alla fungerar likadant. Att använda fysiska utmaningar är oerhört hälsosamt. Se dock inte bara den fysiska nyttan i det. Ett avklarat mål handlar om så mycket mer än så.
Superklassikern var en dyr historia. Men erfarenheten från utmaningen är ovärderlig.
Så klockrent skrivet om att vi alla klarar så mycket mer än vi tror.
Tog mig själv igenom öppet spår förra helge,n utan att kunna åka skidor, och detta pga att jag var på en föreläsning förra våren (med SpringTime i Portugal) och blev så inspirerad… har nu klarat 3 av de 4 utmaningarna jag då och där bestämde mig för :-). Tack Andreas!!!
Tack Maria! Det värmde ordentligt :-)
Lycka till med den sista utmaningen!