”Du är lyckligt lottad!”
Gång på gång får jag höra att jag är lyckligt lottad som gör det jag gör. Att min livsstil och mina möjligheter är få förunnat. Det är väldigt få som får chansen att göra något sådant som jag gör. Därför ska jag ta vara på varje sekund av friheten.
Om livet och våra möjligheter vore ett lotteri har jag satsat allt på vinstlotten. Jag har sålt allt jag ägde, lämnat nästan alla jag älskar och betalat ett vansinnigt högt pris för en lott. Priset var så högt att jag hela tiden måste öka min insats för att inte förlora greppet om vinsten. Länge har månadsavgiften varit så hög att jag, med näsan strax ovanför vattenytan, kämpat för att inte sjunka och förlora allt.
Jag tror inte på lotterier. Därför köper jag aldrig lotter. Oddsen är inte på min sida och jag kan inte göra någonting för att förbättra dem. Alltför många deltar i livslotteriet. I väntan på att vinstlotten ska hamna i deras ägo försummar de drömmar, kärlek och lycka. Utan att ens köpt en lott förväntar de sig att få delta. Utan någon inblick i mitt liv förväntar de sig att jag deltagit och vunnit. Utan djupare eftertanke ser de inte heller att strävan genererar mer lycka än resultatet.
Jag är lycklig. Men inte lottad.
