Norge har i dagarna skakats av erkännanden från tidigare fuskande cyklister. Tråkigt och tragiskt men inte oväntat. Nu har även svenskar blivit involverade i dopingen. En svensk ska tydligen ha presenterat dopingpreparatet amfetamin för norrmannen Ole Kristian Silseth. Jag är inte förvånad. Svenskar kan vara omoraliska. Svensk cykel måste rensa ut gamla stofiler som är negativa för sportens rykte. Mitt förslag är att börja i toppen.

Under girot fick Glenn sprutor eller dropp varannan dag. /Lars Markusson, TT 15/7-98

Inför VM 2009 var jag den svenska U23-cyklisten med bäst kontrakt, bäst lag och jag hade kört absolut tuffast tävlingar. Mina resultat från året var inte många. Jag hade inte fått chansen av laget vid några tillfällen. Min åttondeplats i U23 världscuptävlingen Liege-Bastogne-Liege var bäst. Det var nog anledning att skicka mig på VM. När jag inte blev uttagen blev både jag och Team Capinordic förbannade.
Sveriges förbundskapten var då, och är fortfarande, Glenn Magnusson. Mitt samtal med honom var långt men inte särskilt informativt. Han berättade att jag borde gjort bättre resultat, trots att det var min första säsong och att jag mest kört som hjälpryttare åt de äldre och starkare cyklisterna. Det argumentet köper jag, även om det var korkat. Men direkt efter refererade han till sig själv. Han hade minsann gjort resultat direkt när han blev proffs i Italien. Jag berättade att det hade gått bra i början men att jag sedan tävlat för mycket. Som svar fick jag då återigen en nostalgisk skröna om hans egen karriär. Han kunde tävla varje helg och ändå inte bli sliten efter några månader. Jag ville bara kasta luren på honom. Få stopp på hans malande låda och emigrera till Monaco.
Jag gjorde eller sa ingenting då. Året efter var jag inte välkommen i landslaget trots framgångar och segrar tidigt på säsongen, innan de flesta ens hunnit vårvaxa benen. Jag bytte sport. Ett klokt och bra val för min del. Förbundet lät jag vara. Att ge dem min tid kändes onödigt. Tills nu.

Läs: Intervju med Glenn Magnusson, Sveriges nuvarande förbundskapten i cykel, i TT 1998

Det är ofattbart att någon som gått på sprutor och dropp berättar för en ung proffscyklist att det minsann går att hålla en hel säsong. Begriper han själv inte att det gav honom en enorm fördel? Och att det idag klassas som doping? Och vem i själva helvetet tar emot sprutor från sitt italienska lag i god tro?
Alla ungdomar i idrotterna skidåkning, cykling, simning etc. får inpräntat i sig att vi inte ska ta emot något från någon någonsin. Jag har fått piller, förmodligen bara smärtstillande och sömntabletter, av både Saxobank och Capinordic. Detta är skandinaviska lag med, vad vi tror, en högre moral än de sydeuropeiska lagen. Aldrig någonsin har jag ätit något. En gång har jag stoppat det i munnen, låtsats svälja, och sedan spottat ut det i toaletten. Vissa tyckte nog att jag var paranoid. Ledaren för Capinordic tog mycket illa upp när jag inte ville ta emot sömntabletten. Det var därför jag låtsades äta den. Jag litade aldrig på någon. Med all rätt.


Jag får en hjälpande hand efter ett hjulbyte av Bjarne Riis på Mallorca 2009.

Amore & Vita, Glenns stall under 90-talet, valdes bort av mig när jag valde proffslag. De gav mig ett erbjudande och det var lockande att flytta till Italien. Men jag litade inte på dem. Några av cyklisterna i laget var mycket suspekta. Vissa av cyklisterna var dessutom tidigare avstängda för doping. Lagets rykte var fullkomligt uselt. Jag ville inte riskera att hamna i den miljön. Omge mig med de människorna. Och framförallt inte bli en av dem själv.
Det är detta lag som Glenn har mottagit sprutor och dropp. Han var försäkrad om att det inte var något farligt i dem. Inget dopingklassat, inget fusk. Men han tog emot det. Jag vet lika lite som Glenn vad det var i de påsarna. Det är möjligt att de innehöll socker och salt. Men det är också möjligt att de innehöll andra preparat. Oavsett är han en sanslöst dålig förebild för unga cyklister. Ska cykelsverige verkligen släpa på en sådan ledare? Är det inte bättre att rensa upp? Jag lovar att det inte är svårt att hitta någon som inte tagit emot sprutor av smutsiga italienska lag.

Glenn Magnusson måste avgå eller sparkas som förbundskapten.

21 Comments

  • +1 på detta! Jag håller till fullo med att det måste rensas om cykelsporten ska återfå någon trovärdighet över huvudtaget och det är helt rätt att börja i toppen! Fram för ren sport!

  • Bara att ge en sömntablett är ju sinnessjukt. En spark mellan benen skulle han haft. Vem fan kan tro att det är nyttigt att käka sömntabletter mellan loppen.

  • Du är nog inte ensam om din inställning till Glenn specifikt, som sagt finns det nu flera anledningar till att han ska väck.

  • Håller helt med, bara det faktum att han tog ut sin egen son, som ändå har ganska tvivelaktiga resultat gör honom mindre lämplig att leda ett landslag. Visst, sticker sonen ut och är en stjärna som man utan tvivel kan ta ut är det ju en sak. Så är ju tyvärr inte fallet med sonen Kim.!

  • Det är rätt och riktigt att det var långt från tillräckligt med alla skandaler i Festina laget 1998 och att man kan nog kalla elitcyklingen och Tour de France för en tävling i doping mer än en tävling i cykling. Den som hade tillgång till mest avancerade dopingen var också den som vann Touren.

    Personligen tror jag att TdF-vinnare som Carlos Sastre, Cadel Evans och Bradley Wiggins representerar kärnan i cykelsporten och individer som inte har någon ”spik” i sin idrottsprestation utan som har en genetisk fallenhet och en tradition av engagemang och uthållighet i sitt idrottsutövande.

    Tyvärr är det så, att Tour de France är världens största idrottshändelse i mediamässiga termer. Den är större än Olympiska Spelen, större än Fotbolls-VM. De ekonomiska aspekterna har – tidigare – varit enorma för det lag som vinner Tour de France. Nu drar sig t.ex Rabobank helt ur cykelsporten och Bröderna Schlecks pappa råder dem att sluta tävla i cykel, Frank Schleck har därtill betalat pengar till dopingavstängda läkare, åkt dit för Xiphamide i urinen.

    Undrar om Gösta Fåglum och Bernt Johansson var rena? Jag undrar om Greg LeMond var ren? Cykelsporten är den moderna motsvarigheten till Romarnas Gladiatorspel. Vi vill se en vinnare som utklassar alla, cyklisterna kör 200 km eller mer varje dag i 40 graders värme i 3 veckor över de högsta bergstopparna i Europa och jag undrar, om man kanske kunde se kortare etaper, utan radio och manipulerande, beräknande idrottsdirektörer och lämna mer utrymme till Panance, Gravitas och den enskilde cyklisten i framtidens Tour. Förra årets Tour de France var ju en publikmässig besvikelse. Team Sky satt där och skyddade Wiggins, inget hände.

    Medelfarten i TdF har gått ner från 2005 då på 42 km/h en siffra som är dopingmärkt. Går det så fort igen så är dopingen med, kvar och inte borta, enligt min mening. Nu är medelfarten nere på 38 km/h och även om det är ett mycket trubbigt verktyg så är det – i ljuset av medelfarten genom tidigare år – en siffra värd att hålla ett öga på.

    Alla har lätt till att fördöma. Den som har en mer balanserad, rationell attityd till dopingen och som själv har varit fast i den är ju cyklisten David Millar, han har också skrivit en bok. Verkligheten ser ju ut som den gör. Historien ser ut som den gör. Det är bra att alla blir medvetna om den.

    Hur har de gjort i längdåkningen för att få en ren idrott, vore intressant att veta?

    Men i NFL, NHL (Amerikansk Fotboll och Amerikansk Hockey) förekommer doping som ett inslag ungefär som massage. Man har 200 matcher per år. En ekonomisk maskin som kräver att spelarna sniffar efedring mellan tiden på isen i båset, där fotbollsspelare använder steroider och ser ut som Belgian Blue avel innan de ens fyllt 25 år. Där förekommer inte ens dopingprover och om hockeyspelare från NHL ska vara med på OS eller VM så kräver NHL att dessa inte utsätts för dopingtester.

    Verkligheten är nyanser av grått. Tyvärr. Om 3 månader har alla glömt Armstrong och samma sak kommer att hända igen. Man vinner mer på att dopa sig än att tävla ren. Livstids avstängning vid första positiva dopingtestet är enda sättet att få en ren idrott.

    • Källa på att Tour de france är större än Fotbolls VM? Menar du publikmässigt? eller tv tidsmässigt eller hur menar du?

      Visst har du en poäng med att doping är utpräglat i amerikanska proffs idrotter men de testas. Kanske inte i Usa men svenska spelare kan mycket väl kontrolleras i Sverige.
      Barry Bonds har ju åkt dit tex..

    • Lite överdrivet om hur många matcher som spelas. Tror att grundserien är ungefär 16 matcher i NFL och ca 80 matcher i NHL. Men det spelar mindre roll – du har ju rätt i dopingfrågan inom dessa idrotter.

    • Inte för att jag inte tror att det kan vara som du säger angående NFL & NHL. Det låter ju rationellt och troligt att det skulle kunna vara så. Men har du verkligen underlag för dina påståenden om att det inte förekommer tester, om att spelarna inte testas av wada under vm & os ?
      Eller är det gissningar?

  • Michel du skriver bra men några saker i ditt inlägg skulle jag vilja rikta en pekpinne mot: Att Touren skulle vara större än OS och fotbollsVM tror jag inte. Hade en källa nånstans att fotbollsVM 1998 hade strax under 1 miljard tv-tittare varje dag. När det gäller OS så är det troligt att det är mycket större, eftersom det är så otroligt många sporter inblandade. Och även att i många idrotter så är ju OS det ”högsta” man kan vinna. I cykel är ju både TDF, GDI och några av endagsloppen större status.

    Dock så är ju TDF världens största ÅRLIGA idrottssammanhang, där är det inget snack.

    Om Gösta Fåglum var ren? tror verkligen inte det, och kommer nog aldrig att göra det.. det känns mer som spekulation från min sida. Men låt oss anta att dopingen var norm på 70- och 80-talet, vilket den ju faktiskt var, så tror jag att det är rätt så jäkla omöjligt att som t ex Fåglum vinna girot och komma på pallen i touren… rent fysiologiskt borde det vara omöjligt.
    Samma sak gäller Greg Lemond. Man kunde nog inte spöa Bernard Hinault med endast tillåtna medel.
    Anledningen till att man inte hänger ut cyklister från den tiden är ju för att det var ”accepterat” och åkte man fast så blev man avstängd en månad ungefär. Minns att det hände Eddy Merckx efter girot 1968 eller 1969…
    Anledningen till att man witch-huntar Armstrong är ju för att han är den person som har tjänat mest på hela det här (innan avslöjandena kom fram alltså), och för att fusket var långt mer organiserat än många trodde..

    att spekulera i medelhastigheter är vanskligt då bansträckningen ändras och antal höjdmeter därför varierar. så enligt min åsikt är det ett rätt värdelöst verktyg att använda. det beror ju väldigt mycket på vilket motstånd man möter också och hur jämnt det är i tätstriden mm… men i endagsloppen så är det mer trovärdigt att använda det, det snabbaste Paris Roubaix var ju 1966 med Peter Post som vinnare, som sedan var manager för TI-Raleigh. en rätt auktoritär sådan skulle det visa sig. fråga Johan van der Velde.

    att ”football”spelare och hockeyspelare skulle sniffa efedrin skulle jag gärna vilja veta mer om. känns mer som en skröna, men det är väl ingen hemlighet att deras sk dopingregler inte är särskilt mycket att ta efter.

    ursäkta dissekeringen, det ska sägas att du har ju faktiskt åsikter som jag håller med om också :D

  • Hej!
    Det är ju lätt att kolla siffor för Tour de France, Olympiska Spelen och Fotbolls VM på nätet.

    Den Olympiska kommitten hävdar själva att Vinterspelen Salt Lake City 2002 var de mest framgångsrika någonsin i det avseendet, med 2.1 miljarder LIVE tittare i totalt 160 länder. 50 procent av dessa tittare var från Asien, 31 % från Europa och Nordamerika endast 11 %.
    Spelen 2012 i London var t i l l g ä n g l i g t för närmare 5 miljarder tittare, men hade inte alls så många som de facto tittade på OS. Det är dock ett rekord i sig.

    FIFAs hävdar att själva att flera miljarder människor tittar på Fotbolls VM. Men Sponsorship Intelligence – som FIFA själva anlitar för att göra mätningar – visar på siffror på ca endast 400 miljoner tittare på matcher från Fotbolls VM som sänds LIVE i närmare 200 länder.

    Tour de France har dubbelt så många åskådare LIVE som SuperBowl (14 miljoner) på plats, inte framför TV-apparaterna. Det är ju gratis, barn får godis, hattar och annat trams, de står och väntar på cyklisterna i timmar. Man når 1 miljard tittare LIVE i närmare 200 länder. Detta varje år, något som OS gör 1 ggr var 4:de år och då ungefär i samma storleksordning.

    Sedan är verkligheten mer mångfacetterad. För att göra det mer rationellt så kan man fokusera på LIVE sändningar och LIVE åskådare.

    När det gäller att använda medelvärdet som verktyg för att se om Peloton är dopat i större eller mindre utsträckning så tycker jag personligen att det är intressant att se att efter 2005 har medelhastigheten gått ner. Självklart finns det inte ett individuellt linjärt samband mellan varje cyklists medelfart över hela Tour de France med alla etaper, vind, temperatur och om man drar, ligger på rulle eller inte och så vidare. Men samlar man alla medelvärden över tid får man en gausskurva och eftersom det som ändrat sig mest är nivån av röda blodceller över tid så kan man enkelt säga att ju mer doping, ju högre medelfart. Faktum är ju att de kör en likande bana varje år med ungefär lika många mil, lika mycket klättring och medelfarten varierar dessutom inte så oerhört mycket för 200 cyklister som den gör för en ensam cyklist på 3 veckor. Kritisk massa. En rolig notis i sammanhanget är en liten artikel på The Economist med en rolig graf. 1903 så vägde visserligen en cykel säkert 20 kilo och grabbarna fick klara allt själva. De körde i 25 km/h trots detta och över enorma avstånd jämfört med idag så körde grabbarna 574 mil 1926 (!) och idag så är man nere på mellan 350-380 mil per tour.
    http://www.economist.com/node/16626220

    Scientific American har en bra artikel om doping och matematiska aspekter kring risker med att dopa sig och detta i relation till vad vinsten innebar. Den heter ”The Doping Dilemma” och är skriven av Michael Shermer, själv elitcyklist. Här har man beaktat farten i Tour de France.

    http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=doping-what-a-difference

    http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=the-doping-dilemma

    Endagsloppen var som Ni påtalar nog en mer rättvis barometer kring vem som de facto var bäst atlet och inte mest dopad. Det gick att vinna dessa utan doping, det har ju vittnesskilldringar från Peloton också bekräftat. Termen ”PaniniAqua” i Peloton för de NeoPro som körde utan doping (på vatten och bröd) beskrivs i boken The Secret Race av Tyler Hamilton.

    Man raderar Armstrong, men låter George Hincape vara kvar. Man banlyser Armstrong från all idrott fast top 10 var dopade upp till hårbotten dessa år, självklart finns ingen vinnare att ge priset istället, ett hyckleri av monumentala mått. Varför får man köra 20 år dopad som Hincape och sedan gå i pension och behålla sina resultat men Armstrong blir banlyst från allt vad idrott heter.

    Man slänger honom till lejonen och tror att man själv ska komma undan. När ASO och ICU blev oense underPatrice Clerc tid så tog ju AFDL över dopingkontrollerna från ICU och genomförde ca 60 tester en veckorna innan touren och även CONI tog prover vid etap 15 som gick i mål i Italien. Beltran åkte dit för EPO, Ricco åkte dit. Duenas åkte dit. Piepoli åkte dit. Fofnov åkte dit. Casper åte dit. AFDL vände upp och ner på hela testprotokollet som ICU hade haft innan. Sedemera åkte Schumacher dit också. Bernahad Kohl likaså.
    http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_doping_cases_in_cycling

    Dopingkontroller måste skötas av en oberoende organisation från både ASO och ICU. Man måste anpassa provtagningen till vad som är känt från de vittnesmål som finns idag och den vetenskap som finns idag. Åker någon dit så måste man ta reda på vem som försett denne idrottare med hans droger och man måste kunna återkalla medicinsk legitimation från läkare som förskrivit olagliga preparat samt stänga av idrottare som dopar sig på livstid.

    Då blir vi av med doping i cykelsporten.

    All (känd) doping i cykelsporten (tragisk läsning)
    http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_doping_cases_in_cycling

    Michel

  • Detta rör inte cykel det rör idrott och vem tror inte att Bolt är dopad… Foppa fick inte 10 millioner dollar om året för att ha ont i foten…

    Gretsksy fick säkert inte bara saft under matcherna.
    Tyson har säkert ätit mer än magnesyl och voltaren

    Det finns ett mycket enkelt sätt.
    ”idrottsutövare som exponeras för fler än 10.000 personer under en 24 måndares period skall testas varje vecka med blodprov och pinkeprov.” Undantagna sporter bör vara de som inte har prispengar över 1000 kr eller där resultat inte publiceras offentligt.
    Kostnaden för detta skall tas av medborgarens land men om det visar sig possitivt så skall fulla kostnaden för alla prov som man tagit belasta utövaren och intäckter via sponsring skall återbetalas till antingen sponsor eller doneras till att rädda pandan.

    • Säkert,troligen och möjligen har dessa dopat sig? Det låter väldigt mycket gissningar.
      Men de sista 3 raderna har du en poäng i.

  • Michel: du var mer nyanserad än jag trodde. det framgick inte riktigt i ditt första inlägg :P
    det du skriver om medelhastigheten låter ju faktiskt vettigt när du framställer det så, trodde bara att du tog en siffra ur luften och ”antog” att hade man en högre medelhastighet än så var man helt enkelt dopad.

    att man gör en sådan häxjakt mot LA och inte mot t ex Hincapie, är nog för att som jag skrev att armstrong har tjänat mest på det ”organiserade fusket”. Men jag håller med att jag tycker det är orättvist att de inte behandlar alla cyklister där likadant. och att radera hans resultat är rätt dumt å ena sidan eftersom, precis som du oxå påpekar, hela topp10 (förmodligen hela klungan nästan) var dopade. Men jag tror att USADA vill göra ett ställningstagande och att ”straffet” för att han har fuskat så grovt blir att han blir av med segrarna.

    tillbaka till diskussionen om vad inlägget berör, så tror jag problemet inte ligger i att Glenn Magnusson har dopat sig, utan snarare att han jämför med sig själv när han var ung och tror att rena idrottare som Andreas ska kunna prestera likadant. (jag utgår från att det Andreas har skrivit är sant). Om det är så som Andreas skriver så är det väldigt synd.

  • Enligt Kadens från 2011 direktsänds tour de france 60 länder , vilket är sjukt mycket.
    Jag håller med om att Touren troligtvis är den största årligen återkommande idrottstävlingen.

    En markant högre medelhastighet utslaget på hela touren är nog ett ganska bra tecken på att något är fel.

    Jag tror att doping är utbrett över alla sporter men att cykling troligen är hårdast drabbat. Jag tror att möjligheten finns att svenska cyklister också har varit delaktiga i doping och definitivt vetat om det iaf.

    Att uttrycka sin åsikt och ta avstånd från doping är det enda man kan göra mer än att givetvis inte dopa sig själv!

  • Jonathan: Det är lite svårt att vara nyanserad och kortfattad samtidigt. Bra att mina slutsatser kring medelhastighet fick lite mer redaktionellt djup, annars lätt att misstolka – precis som du gjorde – om man inte träffats eller diskuterat detta tidigare. Frågor är alltid ett tillfälle att lära sig mer och diskutera mer, något som gett mig mycket i livet på olika sätt och vis.

    Det är klart att Armstrong blir den som får personifiera dopingen, att han är den som tjänat mest på att fuska och ljuga om hur han uppnått sina resultat. Men att Omega sparkar Leipheimer – ett riktigt beslut – för att sedan anställa Aldag – som också dopat sig i karriären – visar ju bara vilken dubbelmoral som råder.

    Risken är, menar jag, att när man inte har sann rättvisa – att alla behandlas lika – så är risken oerhört stor att man aldrig blir av med fusket. Att Hincape får behålla sina palmares men att ingen ska ersätta Armstrongs segrar – alla var ju fullproppade med EPO – visar ju onekligen på ett dilemma.

    Man måste rensa ut de korrumperade läkarna som skriver ut recept på dylika preparat i den mån det är den väg som cyklisterna får tag i EPO. I annat fall är det oavsett så att det finns en leverantör av dopingpreparat och man måste tvinga alla som åker dit att uppge sin källa eller så får man livstids avstängning.

    Därtill måste ICU sluta att själva ansvara för att testa sina atleter. Det måste en obereonde organisation, gärna i flera länder såsom 2008 (ADFL, CONI) då det var rabalder mellan ASO och ICU t.ex 2008. Om man har kontroller i flera länder blir det dessutom omöjligt att få preferensbehandling – förvarningar – om dopingtester vilket verkar ha varit fallet tidigare, om man får tro USADAS rapport i sin helhet.

    Om man riskerar livstids avstängning – om man inte uppger sin leverantör – alterantivt 2 års avstänging om man samarbetar i händelse av att man ertappas dopad – både off- och on season – så är det ett steg i rätt riktigning.

    Mitt största bekymmer med dopade idrottsmän är att deras fysiologi är permanent ”förbättrad” av doping. Att kunna köra i Alperna 6 timmar om dagen kanske 1-2 pass om dagen 6 dagar i veckan med en träningsvolym på över 30 timmar veckan i 3-6 månader med tillämpning av hormoner och andra preparat medger ju att även om man efter detta lägger av med doping så har man ju skaffat sig en hjärtmuskel som man aldrig skulle kunnat få utan doping.

    Så, ska man låtas komma tillbaka till sporten efter att ha tränat kanske flera år med hormoner och blivit en atlet man aldrig kunnat bli utan doping? Jag tycker inte det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *