Jag och Ida har kommit till en brytpunkt. Efter att det börjat gå bra för vårt företag har vi skapat en någorlunda bra ekonomisk trygghet. Vi slipper vända på varje krona. I och med detta har vi lärt oss att ta betalt. Tidigare funderade vi ofta på vad kunden skulle kunna tänka sig att betala. Det gör vi inte nu längre. Istället skickar vi offerter på det minsta beloppet vi kan tänka oss att utföra ett arbete för. Får vi nej från en kommer vi få ja från någon annan. Om vi skulle få ja från alla skulle vi ändå inte hinna med allt. Tid har äntligen blivit viktigare än pengar.
Idag cyklade jag 2h på cykelbanan för Alcudia Ironman 70.3. Banan är omgjord från förra året. Justeringarna är små men jag ville känna till dem redan. Jag behöver prova en bana innan jag tävlar på den för att kunna visualisera. Ju längre tid i förväg jag kan testa banan desto mer tid har jag på mig att förbereda mig mentalt.
Snittet till Alcudia var 37,5 km/h. Riktigt bra med tanke på belastningen och vinden.
En snöklädd topp efter gårdagens oväder på norra ön
Jag cyklade fram och tillbaka på den avslutande delen av banan mellan Inca och Port d’Alcudia. Det är den lättåkta delen. Innan dess är banan kuperad och utmanar med en längre backe på några hundra hödjmeter. Där ska jag plocka placeringar som aldrig förr.
Detta var mitt första pass på tempocykeln i år. Jag har inte gjort några förändringar i väntan på årets modell. Troligtvis blir detta min tävlingscykel under i alla fall årets första tävling. Då kör jag dock på Zipp 808, Sram Red, Quarq Elsa 10R samt Look Keo Blade titanium.