Siktar mot stjärnorna

Jag siktar mot stjärnorna på nästa tävling. Lyckas jag få till ett helt perfekt lopp kanske jag kan hamna där. Om inte annat kanske jag landar på månen. Och det är gott nog. Mitt skav på foten, som utvecklades till ett köttsår har ställt till det en del. Jag har fått ändra mina planer ordentligt inför tävlingen. Men jag tycker ändå att jag fått till träningen bra. Det var några dagars simning jag missade samt två ordentliga löppass.

Mitt mål är att sluta topp 10 i Ironman 70.3 Zürich. Det vore fenomenalt bra. Lyckas jag inte med det är jag nöjd med topp 15. Lyckas jag inte med det har jag många fler försök i år. För en topp 10-placering krävs en sluttid på 4 timmar. Det blir väldigt tufft. Men jag sätter hellre upp mål som är riktigt tuffa och klarar dem efter många försök än sätter upp enklare mål som jag klarar i första försöket.
Raelert vinner förmodligen med 10 minuter i år igen. Startlistan är inte alls lika meriterad i Zürich som den var här på Mallorca. Det är inte dåligt motstånd i Zürich och absolut inte sämre än vanligt. Istället var det absurt bra motstånd här på Mallorca. Det var kul och inspirerande att testa.

Simningen känns bättre än inför Mallorca. Igår planerade jag ett lugnare kvällspass i havet. Väl på stranden blev jag förvånad över att ingen var i vattnet trots riktigt bra väder. Jag dök i och hamnade mitt i ett hav fyllt av brännmaneter. Efter att ha vadat 50 meter och räknat ihop över 100 maneter valde jag simhallen. Simhallen var invaderad av simskolans sommarstart. 50 barn per bana lockade inte. Istället blev det poolen. I våtdräkt. Inte förrän temperaturen är över 22 grader kommer jag att simma utan.

Nu väntar ett sista simpass för dagen innan Ida kommer hem gråtandes efter att ha färgat ögonfransarna. Det kan ju bara gå dåligt.

Simhoppet kallas för stjöstjärnan