Klarar jag en Ironman till?

För två veckor och en dag sedan sprang jag över mållinjen i Kalmar Ironman som fjärde man, 2,5min efter KJ på tredje plats. Igår blev KJ tvåa i Tjörn Triathlon, en medeldistanstriathlon (en halv Ironman) med bra startfält. Själv tog jag en vilodag till då jag fortfarande kände mig ohyggligt sliten. Där tror jag mig se en stor skillnad mellan mig och de andra i täten. De andra verkar inte vara lika trötta.

KJ och jag (på bilden ovan) i växlingsområdet, dagen innan Ironman Sweden (Kalmar). Vi gick på triathlongymnasiet ihop. Dock slutade KJ när jag började. Han var dock kvar i något år och hann presentera sig några gånger. Dels på träning men också genom att sitta på sin egen påslagna spis och bränna hål på sina brallor.

Näsvik, på bilden ovan, skrev på Twitter att han hade ett dåligt simpass förra veckan. Men han simmade troligtvis snabbare än jag sprang. 

Visserligen har jag haft en del att jobba med, en lägenhet att städa ur samt ett komplett triathlonkit (2 cyklar, 3 par hjul, 3 hjälmar, 2 våtdräkter, träningskläder för en svensk sommar, 8 par skor, etc.) att flytta till Mallorca. Det förklarar ändå inte skillnaden. Vad som däremot kan förklara den är vanan. Eller erfarenheten. Jag vet vad jag borde göra och vad som ger bra återhämtning. Men jag vet inte vad jag har reagerat bra på. För jag har aldrig kört en IM tidigare.

Som fruktos i sportdrycken (triathlonvariant för ”grädden på moset”) har jag fått ont i en höft. Av ingenting. Totalt har jag sprungit 9km sedan Ironman, cyklat ca 150km och simmat 5km. Visserligen har simningen gått väldigt bra. Men cyklingen och löpningen har varit helt usla. Att jag känner mig lite småskadad oroar mig en del. Klarar jag en Ironman till om en månad?

Jag har ingen aning. Jag tror och hoppas. Men jag vet inte. Tanken var att Mallorca Ironman skulle vara ett test. Istället blev Kalmar Ironman ett test och Mallorca IM ett test att testa efter testet.

Om jag inte kan köra är det givetvis synd. Men inte mer än så. Jag är motiverad och taggad. Vilket är ett väldigt gott tecken. Men om jag inte håller för en IM till så kommer jag inte utsätta kroppen för det. Om jag däremot håller kommer jag gå för fullt. Det finns ingen mening med att starta för att bara sikta på mållinjen och fokusera på att hålla ett okej tempo. Det har jag redan gjort en gång.
Däremot kommer jag troligtvis att starta oavsett. Om jag inte tror att jag håller för att springa så nöjer jag mig med att simma och cykla. Att få testa de två sträckorna är guld värt inför nästa års IM.

Men jag siktar verkligen på att kunna vara med och tävla den 26 september i Alcudia. För jag vet att det kan gå bra. Väldigt bra. Jag lärde mig det i Kalmar.