3:a i Baleariska Mästerskapen

Trött, glad men något frustrerad. Känslorna just nu är blandade. Jag är trött eftersom jag fick slita. Ensam. Jag är glad för att jag var snabb ensam. Och jag är frustrerad för att jag var just ensam.

Foto: Jennica Magnusson

Inledande löp 10 km
Jag sprang enkelt med i andragruppen. Två löpare, precis som jag förutspått, attackerade under löpningen och fick lucka. Jag såg dem attackera, jag hörde dem flåsa men jag lät dem löpa. Det tog emot i hela kroppen när de flöt ifrån. Istället höll jag rygg på dem som jag förmodade skulle cykla bra. Min fokus var hela tiden på att springa avslappnat utan att spänna mig samtidigt som jag lutade mig lite mer framåt än under torsdagens ”minitävling”. Jag sparade energi och tyckte att tempot var väldigt lågt i andragruppen. Vid växling gissade jag att vi hade en tid på ca 37 min. Min känsla sade 37 min. I själva verket hade vi sprungit på 34 min och tätduon på 33 min.

Tid: 34 min
3e bäst löptid, delat med 5 pers

 

Andra varvet. Andreas 44 sek efter de 2 första. Strax bakom Biel. vine.co/v/bw66L3Z7juU

— Andreas Lindén (@Lindenandreas) March 10, 2013

— Andreas Lindén (@Lindenandreas) March 10, 2013

Cykel 40 km
En stundtals besvärlig bana med alldeles för många gulsvarta helvetesgupp. Jag var i en grupp på 6 cyklister. De i täten var endast 2. Jag trodde att vi skulle komma ikapp enkelt. Det visade sig vara fel. Tempot var alldeles för lågt. Jag trodde att de höll igen. Men det visade sig att de inte hade energi att öka tempot. Vi tappade 30 sek och sedan 30 sek till. När tätduon hade 2 min. Ökade vi tempot. Två av cyklisterna släppte och vi var bara 4 kvar. Vi tog in ett tiotal sekunder men tempot var för lågt. Jag ökade i motvinden och försökte få in de övriga bakom mig. Då släppte samtliga och jag var ensam.
Under den sista milen hämtade jag in över en minut på tätduon.

Jag var för sent ute. Jag förbannade mig själv för att jag inte började tidigare. För att jag inte slopat återhållsamheten under den inledande löpsträckan. Och för att jag fick krampkänning i båda benen.

Taktiken var väl upplagd. Jag nämnde att ett problem skulle vara ifall vi blev för få cyklister i andraklungan. Nu blev det precis på det viset. Löpningen var för lång för att en stor grupp skulle kunna hålla samman.

Tid 1:03 h
Bäst cykeltid och snabbast cykelvarv (sista varvet ensam)

Foto: Ida Carlsson

Foto: Ida Carlsson

 

Han har tagit in! Nu löpning! vine.co/v/bwgzQrxZYBH

— Andreas Lindén (@Lindenandreas) March 10, 2013

 

— Andreas Lindén (@Lindenandreas) March 10, 2013

 

Löpning 5 km
Det var här min tävling var tänkt att börja. Jag inledde istället med kram och efterföljande stretch. Fidalgo var inom räckhåll men drog ifrån. Miniño var på beskedligt avstånd men plockade in. Ledaren var långt före och drog ifrån. Jag sprang så fort jag kunde utan att få kramp igen. Efter 1km kunde jag öka. Efter 2km drog jag ifrån gentemot Miniño. Efter 2,5km tog jag in på Fidalgo. Men efter 5 km kom jag ändå in som 3a.

Tid: 18 min
5e bäst löptid

 

Målgång! 1a Dahmani 2a Fidalgo 3a ANDREAS LINDEN!!! vine.co/v/bwgqgU1j3v6

— Andreas Lindén (@Lindenandreas) March 10, 2013

 

Sammanfattning
Jag förtjänade inte att vinna idag. Det fanns andra som ville vinna betydligt mer än jag. I så här hård konkurrens kan jag inte chansa på att släppa förstagruppen och sedan förvänta mig att komma ikapp enkelt. Samtidigt ville jag inte springa maximalt och slita ut mig mer än nödvändigt. Med facit i hand hade jag nog inte slitit ut mig så hårt av att springa på 33 min istället för 34 min.

Anledningen till krampen var inte någon form av brist. Det trodde man tidigare. Den verkliga anledningen till min kramp var troligtvis den hårda belastningen under cyklingen.

Under den första tävlingen, i Artà som jag vann i januari, var jag inte bra. Min taktik var inte bra. Jag hade utklassat mitt dåvarande jag ordentligt rent fysiskt. Men då hade jag allt på min sida. För att vinna en sådan här typ av tävling krävs en viss mängd tillfälligheter. Ju bättre man är och ju bättre förberedd man är, desto mindre tillfälligheter behöver man.

Dagens träningstävling gav mig bra träning. Helt klart.

Foto: Daniel Andersson

Positivt
Några saker gjorde jag ändå bra. Mitt energiintag var perfekt. Det var en av anledningarna till att jag var stark mot slutet men inte de andra. Jag höll mig även till min taktik. Även om den gick åt skogen var den ändå bra, utan facit i hand. Dessutom sprang jag 10 km på 34min utan vidare och cyklade sedan bättre än någonsin. Dessvärre ödslade jag väldigt mycket kraft på egen hand och kunde inte riktigt utnyttja de andra. Det bådar gott inför kommande tävlingar utan drafting som Portocolom International Triathlon och Thomas Cook 70.3 Mallorca.

Utöver allt rent tävlingsmässigt har jag en mycket bra känsla av mina konkurrenter. De pratar, berömmer och tipsar på bättre eller sämre engelska. Jag i min tur försöker svara på  betydligt sämre spanska. Publiken vet vad jag heter. De ropar mitt namn, hejar och fotar, trots att det är deras mästerskap jag försöker vinna. Jag hade inte förväntat mig det. Men jag uppskattar det enormt mycket.

Foto: Ida Carlsson

Jag lär känna Fidalgo, tidigare 5a på U23 Duathlon-VM. Foto: Ida Carlsson