#1 Cala Pi
Allra bäst på ön är Cala Pi. En liten vik på den sydöstra sidan av ön. Vattnet är spegelblankt, sanden är vit och klipporna omkring är höga och dramatiska. Vid sidan av stranden finns många mil löpvägar på mer eller mindre privat område. Jag åker framförallt hit för att simträna i öppet vatten. Det går att simma några hundra meter ut och sedan tillbaka. Segelbåtarna vågar sig inte så långt in och håller sig alltid till den västra sidan av viken.
#2 El Toro
På udden söder om El Toro ligger ett avstängt militärområde. Här finns dock inga militärer och har inte heller funnits på många år. Taggtråden runt området avskräcker de flesta. Jag hamnade här efter ett väldigt äventyrligt löppass då jag råkade klättra in i området, bortanför taggtråden. Jag var ute i över tre timmar den gången. Sedan dess har jag varit i El Toro många gånger för löppass. Vackrare natur finns inte. Att jag dessutom nästan alltid är här helt ensam gör inte saken sämre. Ibland är det andra mallorquiner som hittar förbi taggtråden. De är oftast här på söndagar för en lunchpicknick.
Havskanten är ett högt stup som endast getterna vågar utmana. Troligen har Calvia kommun valt att låta taggtråden hänga kvar då de inte vill ha någon som faller eller än värre någon som går vilse i tunnlarna under marken.
#3 Sa Calobra
Den långa slingriga vägen ner till Sa Calobra och Cala Tuent är en riktig höjdare. De små vikarna är fantastiskt vackra. Sa Calobra-viken är fylld med turister under sommarhalvåret. Med höga klippor och klarblått vatten förstår jag varför. Det är dock väldigt få som känner till viken bredvid, Cala Tuent. Här har jag spenderat många timmar med böcker, Ida och min våtdräkt. Tyvärr blev jag skrämd under ett simpass i Cala Tuent förra året då jag fick en monstermagnet i ansiktet. Visserligen brände jag mig inte. Men rädd blev jag.
Sa Calobra är inget jag rekommenderar under sommarmånaderna. Efter maj månad, och ibland under maj månad, kör här gigantiska turistbussar. Allra bäst är det att cykla i Sa Calobra under oktober-april månad.
#4 Västkustvägen
Västkustvägen startar i Soller och slutar i Andratx via byarna Deia, Valdemossa, Estellences och Banyalbufar. Här finns det overkligt vackra vyer och rejält utmanande terräng. Hela tiden går det uppför eller nerför. Knappt en endaste meter är plan.
Cykla alltid västkustvägen söderut. Då får du vattnet på rätt sida.
#5 Playa de Santa Ponca
Under 1,5 år hade jag min träningsbas i Santa Ponca. Det var en tråkig by i underbar natur. Stranden var fantastisk. Under hösten och våren går solen ner bland båtarna som lagt till i den lugna viken. Stranden i sig omges av en barrskog. Bortom barrskogen finns dock luftmadrasser och kebabhak. Visserligen serverar det allra minsta kebabhaket världens godaste kebab. Men omgivningen är inget som lockar.
I viken fanns det två bojar som utgjorde en triangel på ca 700 meter. Jag brukade dock simma rakt ut till en stor vit boj för att där vända och simma ännu snabbare tillbaka. Helst på kvällen. Då fick jag vara helt ensam.
Några kilometer väster om denna viken är jag helt säker på att ha sett en delfin hoppa. Och i viken vid Santa Ponca är jag inte lika säker på att ha sett en haj, modell mindre.
