Idag har Riksidrottsförbundets film delats flitigt i sociala medier. Som alla andra uppskattar jag filmens syfte. Men till skillnad från de flesta blev jag inte helt tillfreds av filmen. Jag tyckte att det saknades delar och definitioner. Men framförallt saknades en bra lösning.
RF säger att många kosttillskottstillverkare är tveksamma. Att många av dem har blandat i ingredienser som inte överensstämmer med innehållsförteckningen. Att vissa av dem kan vara hälsovådliga. Och att andra kan innehålla dopingpreparat. Tyvärr stämmer det. Men jag tycker det är fel att smutskasta en hel bransch utan att definiera den närmre. Många skulle säkerligen räkna sportdryck som kosttillskott. Jag trodde att även RF räknade in sportdryck till den kategorin. Men efter en rad luddiga svar på Twitter fick jag glädjande nog inte min tanke bekräftad. RF räknar (oftast) sportdryck som energitillskott. Till energitillskott har RF en helt annan inställning än till kosttillskott. Livsmedelsverket klassar sportdryck som livsmedel under kategorin ”Sär-när”, särskilt livsmedel för idrottare.
Att prata negativt om alla kosttillskott är svårt. Det är en definition som få känner till. Det finns också många sportdrycker som ligger på gränsen mellan kosttillskott och livsmedel. Att då generalisera en så luddig kategori blir fel. Jag kan känna av lite desperation från RF’s håll. Och jag förstår dem. Om ingen äter kosttillskott blir ingen heller ”misstagsdopad”.
Jag tror att det behövs en myndighet och/eller kraftiga regeländringar mot ”kosttillskott”. Att förbjuda det helt vore idiotiskt. Det finns fördelar med en del kosttillskott för relativt stora delar av befolkningen. T.ex. D-vitamin, B12 och järntillskott. Kosttillskott, precis som allt annat, måste hanteras varsamt. Att frångå rekommenderade doser är inte att vara varsam.
En myndighet skulle dock vara oerhört kostsam och det kommer ta lång tid innan det händer något. Det finns enklare och snabbare lösningar.
Istället för att starta en myndighet som får allt ansvar skulle man också kunna stifta lagar som lägger ansvaret hos leverantören. Det finns flera leverantörer och tillverkare som garanterar helt dopingfria produkter från högre instans. Att förbjuda produkter som inte är garanterat dopingfria skulle få bort bluffmakarna från marknaden. Istället för att en svensk myndighet ska testa alla produkter kan var leverantör själva göra detta genom att få sina produkter stämplade som godkända av t.ex. Informed Sport eller testade och godkända hos LGC. Det finns flera mycket seriösa företag/organisationer som arbetar inom Wada’s ramar. De jag nämnt är kanske de mest kända. Svenska livsmedelsverket skulle kunna granska några av dessa olika företag/organisationer som sysslar med att godkänna och stämpla dopingfria kosttillskott och livsmedel. Kostnaden och hela ansvaret ligger inte längre hos konsumenten. Dessutom sparar Livsmedelsverket de resurser som de inte verkar ha.
I dagsläget finns ingen sådan myndighet. Livsmedelsverket försöker. Men de har inte en chans med sina alltför dåliga resurser. Deras försök gör varken konsumenter eller leverantörer rättvisa. Det finns heller inga lagar eller regler som stoppar leverantörer som inte kan garantera att deras produkter är rena eller har någon stämpel som garanterar att produkterna är fria från doping.
Konsumenter måste arbeta utefter hur marknaden ser ut just nu. Kosttillskott och livsmedel för idrottare ska gå att köpa. Idrottare behöver detta. Ibland för att återhämta sig från näringsbrist. Ibland för att ha nog med kolhydrater för att klara av en Ironman. Eftersom hela ansvaret ligger hos idrottaren måste också idrottaren ta hela ansvaret. Det går att hitta produkter som är garanterat fria från doping. Men idrottaren måste själv ha kunskap i ämnet. Leta efter en stämpel som garanterar en dopingfri produkt. Om produkten har en egen stämpel eller en garantitext är det bra. Men om produkten har en officiell stämpel från t.ex. Informed Sport eller finns med på LGC’s lista över godkända produkter, är det mycket bra.
Leverantörer och tillverkare kan också ta sitt ansvar för att skapa trovärdighet, även utan regler och lagstiftning. Trots att de själva kanske är säkra på att de har rena produkter kan de skicka produkter på analys, ansöka om en stämpel eller åtminstone med text själva garantera att deras produkt är helt fri från doping.
För övrigt är jag riktigt irriterad över att Ebba Nyberg är med i filmen. Men jag skriver mer om ”misstagsdoping” någon annan dag.
Jag tror du gör det för enkelt när du skriver att det räcker med lagar som lägger ansvaret på leverantörerna. Det skulle inte förändra så hemskt mycket mer än att det flyttar ansvaret. Förbud fungerar bara om dem efterlevs och hur ska vi kunna veta om dem gör det ifall inte kontrollerna blir fler och mer nogranna?
Vad ska straffet bli om man som ansvarig trots allt låtit ett otillåtet ämne säljas? Hur hårt måste leverantören straffas för att det ska väga tyngre än den förtjänst han/hon lyckats göra på att bryta regelverket?
Jag tror problemet är långt mer komplicerat än att flytta ansvaret och stifta lagar. Lagar som dessutom troligen måste EU-förankras med allt vad det innebär i meningsskiljaktigheter och olika syn på saken.
Vill du som idrottsman vara säker på att det du äter och får i dig får du nog allt mer i framtiden själv kolla upp vad det är du får i dig.
Nej, du har uppenbarligen inte sett över vad det är för stämplar och hur kontrollerna går till i det förslag jag kommer med. Lagar efterlevs av de allra flesta. De som motstrider lagar kallas kriminella. Att häva alla lagar för att inte alla efterlever lagarna är befängt men lever under din teori.
Om ett otillåtet ämne säljs bör det självklart få rättsliga åtgärder. Så fungerar det även idag i och med dopningslagen. Straffet drabbar då inte bara företaget utan även privatpersonen. Böter avgörs från fall till fall. Jag har väldigt svårt att tro att rätten skulle låta någon komma undan med storvinster i ett sådant fall.
Det har aldrig hänt att ett företag med stämpel från bland annat Informed Sport har sålt en dopingklassad produkt. De arbetar efter Wada’s ramar och kontrollerar produkter, fabriker och personal med stickprover, labbtester och oinformerade fabriksbesök.
Att ”dopingtesta” alla leverantörer fungerar på samma sätt som att dopingtesta alla idrottare. Självklart kommer några lyckas fuska. Men förr eller senare åker nästan alla dit. Skillnaden är att testerna av leverantörerna sker på leverantörernas bekostnad. De har helt enkelt inget val.
Genom dessa tester skulle det inte fungera att sälja illegala substanser legalt. Det skulle i alla fall bli många gånger svårare än vad det är idag.
Och ”flyttar ansvaret” är i detta fall inte sant. Det handlar om att ge någon det ansvar som ingen har idag.
Självklart är det komplicerat att ändra lagar. Men det är betydligt enklare och lär gå mycket snabbare än att installera en helt ny myndighet.
Bra skrivet Andreas!
Tycker själv att det var en ganska klumpig och ogenomtänkt video de släppte.
Sällan något är rakt av svart eller vitt..
Tack!
Det blir tyvärr bra mer och mer svårförstått ju mer jag läser. Deras kostpolicy tyder på att de inte riktigt bestämt sig för vad som är vad.
Jag håller med dig helt och hållet Andreas! Vad befriande att du är kritisk, men samtidigt har ett riktigt bra förslag på hur problemet ska lösas! Ditt förslag låter både rimligt och logiskt. Hoppas att många uppmärksammar ditt inlägg, eller att du får det publicerat i fler kanaler!
Tack! Kul att du håller med. Mitt förslag är inte särskilt konstigt. Det skulle fungera lite likt KRAV-certifiering. Jag ska försöka skriva något bättre om det och skicka till RF.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mat-battre-an-naringstillskott_8929108.svd
Vad menar du med den länken?
Ett problem med alla diskussioner är att det endast kommenteras ur ett näringsfysiologiskt perspektiv. Efter 25 år med fitness junkies och 15 år med behandling av ortorektiker är utbytet från mat till piller och pulver dörröppnare till en farlig väg mot fixering och missbruk. Vanliga motionärer behöver inte kosttillskott i över huvud taget. Deras prestationsnivå är inte i närheten av maximalprestation och ska så heller inte vara. Kosttillskottindustrin omsätter mer än 8 miljarder. Alltför ofta går vinst före hälsoaspekter…
Som jag skriver i första läget saknar jag en definition av kosttillskott. Utan en tydlig definition blir diskussionen spretig och svårförd.
För att kunna säga att motionärer inte behöver kosttillskott behöver man även känna till definitionen av kosttillskott. Du har säkert din definition. Jag känner inte till den. Därför kan jag inte ta ställning till den.
Bruk av kosttillskott är enligt min definition inte att byta ut vanlig mat till tillskott. Kosttillskott äts istället för vanlig mat när vanlig mat inte är möjlig.
I min definition av kosttillskott ingår i princip allt som inte är mat. Jag vet att många har samma definition av kosttillskott som jag. I den definitionen ingår då även exempelvis sportdryck (t.ex. en kolhydratsblandning). Alla motionärer som sysslar med exempelvis cykling eller triathlon har definitivt ett stort behov av sportdryck.
Utan sportdryck eller liknande energitillskott skulle längre tävlingar och träningspass bli farligare för alla inblandade. Onödiga skador uppstår främst vid olyckor som skett under slutet av en tävling eller träning. Det beror på försämrad uppmärksamhet som ofta beror på energibrist. Återhämtningen blir dessutom mer effektiv av energitillskott. Återhämtningen och energibalansen är av stor betydelse för kroppens immunförsvar.
Efter att ha läst mer om RF’s definition av kosttillskott och energitillskott har jag bara blivit mer förvirrad. De verkar själva vara lite förvirrade angående ämnet och skiljer ibland på erogena, energi och kosttillskott. Ibland bunkrar de dock ihop dem under samlingsnamnet ”kosttillskott”.
Jag tycker det är märkligt av RF att dra igång debatten utan en tydligare definition. Deras lösning (om det ens går att kalla det för lösning) är dessutom ogenomförbar.
Varför du säger att en motionär inte kan sträva efter en optimal prestation förstår jag inte. Inom idrott är strävan en del av nöjet. Utvecklingen och noggrannheten är en del av lärdomen.