Idag bevittnade jag en krock. Lyckligtvis. Jag hade kunnat bli inblandad i en krock. Den här gången var jag nästan överdrivet vaksam på väg tillbaka mot Palma. Vid Mercapalma, på en mindre trafikerad väg mellan flygplatsen och Palma, fick jag syn på en mötande bil som närmade sig på tok för fort i mitten av vägen. Jag tolkade det som att den fortkörande Fiat Punton skulle svänga in vänster, precis framför mig, trots att föraren inte blinkade. Det stämde. Farten var dock för hög för att kunna skära kurvan korrekt och från infarten till höger kom en annan bilist.
För att hinna in på infarten innan jag var ”ivägen” försökte föraren i den mötande bilen att skära innerkurvan. Men där kom skåpbilen från höger. Den mötande bilen slog över ratten, riktade bilen rakt mot mig, ångrade sig och krockade. Av studsen mot skåpbilen slungades den mötande bilen mot mitt håll. Lyckligtvis hade jag redan bromsat in rejält 20 meter innan.
Ingen av förarna skadade sig. De kastade sig båda ut ur bilarna. Skåpbilsföraren var fly förbannad. Föraren i Fiaten kastade sig ut ur bilen. Likaså gjorde passageraren. Jag anade bråk och lämnade snabbt platsen. Av det lilla jag såg och tolkade misstänker jag att föraren i Fiaten var berusad eller påverkad.
Jag tillhör troligtvis den procent cyklister på Mallorca som kan hantera trafiken bäst. De allra flesta cyklister här är bara nere någon vecka om året. Ofta är de inte särskilt vana vid att cykla på landsvägscykel. Ibland har de ingen vana av att cykla alls. Jag kan alla vägar, kurvor, risker, tider och har en relativt hög teknisk skicklighet på cykeln.
Tänk om det varit någon annan. Någon som var trött och hade lite sämre uppmärksamhet. Någon som cyklade i 45km/h istället för mina 30km/h. Någon som för ett ögonblick tittade på sin cykeldator. Någon som cyklat i 50 år och inte 10.
Det händer flera dödsolyckor på Mallorca varje år där cyklister är involverade. Oftast även ett fordon. Alltför ofta även en påverkad förare. De cyklister som förolyckas eller dödas är oftast äldre. De har ibland lite sämre reaktionsförmåga. Men de är ytterst sällan själva en fara för allmänheten. Det är helt orimligt att det ska vara farligt att cykla i trafiken ifall man är en något mindre van cyklist.
Alldeles för ofta ser jag förare som är uppenbart berusade. Alldeles för ofta ser jag människor lämna en tom flaska vin och hoppa in i bilen. De verkar inte förstå att de själva utgör en livsfara för andra. De tror inte att de har blivit sämre bilförare av ett par glas vin. Eller ens av en flaska. Detta gäller inte bara spanjorer. Övriga europeer som flyttar hit tenderar att göra likadant. Kanske är de till och med värre. Så länge inte polisen stoppar dem har de inte gjort något dumt. Ibland funderar jag på hur det skulle vara i Sverige ifall poliskontroller var lika ovanliga där. Förmodligen lika illa. Kanske rentav värre för cyklisterna då respekten för cyklister är omänskligt låg hos många bilister.
Cyklister är i allra högsta grad dödliga i trafiken. Och de dödas ofta av odödliga bilister som kör med alkohol i kroppen, anpassar körningen efter sannolikheten och/eller bara äger vägen.
Dagens tur blev för övrigt väldigt bra. Jag startade i armvärmare men kunde plocka av dem efter 10min. Även om det är vinter här nere är det fortfarande varmt. 17 grader på morgnarna och kvällarna. 19-22 grader på dagarna. Idag väntade jag tills temperaturen gick över 20 grader för att kunna cykla utan benvärmare. Skapliga kontraster mot när jag i Sverige tidigare om vintrarna ibland väntade på att temperaturen skulle understiga -8 grader så att jag kunde cykla utan att frysa ihjäl.
På pappas gamla MTB. I Nicklas Axelssons gamla kläder. Med en ostmacka i magväskan och blandsaft i vattenflaskan. Att jag hade Axelssons kläder var beklagligt. Jag hade inte råd med egna. Axelssons kläder låg och skräpade sedan många år tillbaka i en cykellokal i närheten. Ingen ville ha dem. Men jag ville hellre köra runt i dem än att inte cykla alls.