Nu har jag varit hos en läkare med min fot. Efter att först ha varit i Solna och vänt kom jag till läkare Klas Östberg på Sophiahemmet. Han var kanon. Efter 10 minuter hade han ordnat en magnetröntgen i nästa vecka. I Borås kunde jag inte få någon alls. Om jag skrivit upp mig i kön för MR kunde jag kanske fått en efter 8 månader. Bra.
Klas första utlåtande var att det inte alls är någon stressfraktur som alla andra läkare varit stensäkra på. Det ska bli intressant att höra vad som är trasigt. Och framförallt ska det bli kul med klara besked på vad jag kan göra för att komma tillbaka. Jag är just nu heltidsidrottare minus idrottare.
När jag berättade att jag varit cyklist fick jag höra att han hjälper team Cykelcity. Av gammal vana började det rycka och sprätta i benen. Känslan av hur desperat jag var efter en lång uppförsbacke, där jag rättvist fått chansen att köra ifrån dem, kom som en blixt från klar himmel. Trots mina mentala ticks fick jag precis den hjälp jag ville ha. För 150 spänn. Grymt!
Tips på artikel..
http://www.expressen.se/sport/1.2535105/nar-blir-man-trott-jag-vet-inte-det
Appropå det här med intervallträning eller inte om man siktar på långa distanser.