När jag sitter och skriver scheman eller föreläsningar lyssnar jag numera på filmmusiken från Wall-e. Det kan tyckas lite märkligt men det finns en bra förklaring. Tonal stimulans, alltså ljud, är bra för kreativiteten. Dock kan orden i sången uppta en del av koncentrationen. Oavsett om du tänker på det eller inte. Wall-e är perfekt eftersom han inte pratar. Ibland skruvar han och grejar i låtarna. Men det är bara trevligt.
Från början var detta dock inte min idé. Det var Jonathan, min bror, som satte igång soundtracket till Wall-e när vi jobbade i förra veckan. Efter några omgångar på repeat kan vi nu härma borren i takt till musiken. Lyssna på min favorit nedan.
Klassisk musik här:). Sjunger till ordlösa låtar och brottas med en kroat är min melodi. Kör hårt:)