I dokumentären om Jonas Colting myntar huvudpersonen själv citatet ”Does it make the spaceship go faster?”. Men med en riktigt underbar dialekt blir stavningen snarare: ”Dass ett mäjk dö späceshepp go fäästör”. Ni som inte sett dokumentären kan se den här: Dokumentären om Jonas Colting
Jag gillar verkligen det citatet. Själv lever jag efter samma koncept. Jag räknar in konsekvenser av allt jag gör och frågar mig själv om jag i slutändan blir snabbare av det. I vissa fall, som t.ex. om morgondagens simpass gör mig snabbare, är svaret enkelt. Eftersom jag är skapligt utvilad och redo för mer simning kommer passet göra mig snabbare.
Ibland kan det dock vara djupare än så. Många missar konsekvenser som ligger för långt ifrån dem. De är fångade av sin egen nutidsmagnet och kan inte få ett högre perspektiv. Det de framförallt missar är sitt psyke. De glömmer att de behöver vara lyckliga för att lyckas. Det är inte hårt att isolera sig, det är bara korkat.
Det är just denna frågeställning som utmärker en elitidrottare. Inte ordagrant. Men tankarna bör gå i dessa banor för att nå resultat.
Nedan kommer några exempel på vad som gör att mitt Spaceship goes faster.
Ja. Simträning gör mig snabbare
Nej. En långpromenad mellan Sant Elm och Puerto Andratx gör mig inte snabbare. Visserligen blir jag glad och är på bra humör efteråt. Men det sliter för mycket på kroppen att promenera när jag befinner mig i hårdträning.
Ja. Kärlek gör mig lycklig och lycka gör mig snabb.
men risken är att de paddlarna gör dig skadad. ser väldigt stora ut. eller små händer.
Jag har inte haft några skadeproblem i simning. Men jag håller med dig paddlarna är för stora. Jag använder dem väldigt sällan. Numera simmar jag nästan alltid utan utrustning, särskilt när jag simmar i havet.
Paddlar doesn´t make the spaceship go faster. I alla fall inte just nu.
Fan va bra uttryck, glädjer mig att jag läste inlägget och kikade på Coltings film, vilken tankeställare jag fick mig. Ofta och ibland så tränar man ju mest för att just träna inte med nått större eftertanke och mål, utan det rullar som bara på dag för dag, vecka för vecka. Nu ska jag ju inte prestera i den dignitet som du tänkt dig, men man vill ju likafullt bli snabbare. Årets träning för egen del var mot Vätternrundan och Lidingöloppet och då blev det andra lidande, dvs tempofarten (snabbheten), det blir ju lätt så då man har en begränsad tid att utnyttja för träning. Så nu får jag helt enkelt delge dig (er) mitt eget uttryck ”Det man förlorar på karusellerna får man ta igen på gungorna”, antar att det är lite av ett vågspel för er också, man tappar i nått om man blir snabbare i nått annat.