Efter nattens storm stoppade morgonens vågor oss från att simma. Runt klockan 07 var tanken att vi skulle simmat med våtdräkt. Men efter att jag och några andra försökt värma upp i havet men bara spolats upp på stranden, ställdes simningen in. Istället skulle vi springa en extrasväng.

Jag kom iväg i täten. Där höll jag ett lugnt och behagligt tempo. Självklart var det några som rusade men också ungefär lika många som kroknade. Jag fick problem med att min nummerlapp skruvade sig. Därför tappade jag några meter på täten. När 7 pers började löpa riktigt hårt valde jag att inte jaga ikapp dem. Jag visste att jag borde plocka in dem på cykeln. Dessutom visste jag inte hur hård löpning min kropp skulle klara av utan konsekvenser.

I växlingsområdet blev det struligt. Vissa skulle tydligen springa 2 varv och andra skulle springa ett. Vilka som skulle springa vad hade de noga gått igenom innan start. På spanska. När jag stod för valet mellan ett varv till eller växling till cykel valde jag att fråga. Två gånger. Färgen på min nummerlapp visade vilken distans jag tillhörde. Men tyskan föste in mig i växlingsområdet. Hon gjorde fel. Allt är hennes fel. Och just nu vill jag helst kasta henne i havet.
På cykeln körde jag stenhårt. Jag ville jaga in framförvarande under den första milen. Efter 3 låg jag två och efter 12 km ledde jag. Men inte min distans. Jag ledde Ican57. Efter 45 km på cykeln ledde jag stort. Jag förstod att jag måste sprungit fel i växlingen. Det gjorde dock inte kommisarien när jag försökte förklara vid varvning. Han var övertygad om att jag sprungit rätt och cyklat 20 min snabbare än mina konkurrenter. Kommisarien trodde att jag ledde tävlingen. Precis som alla andra. Alla skrek och hejade, övertygade om att jag var ledaren. Den fenomenale ledaren som utklassar övriga.
Jag tyckte detta var förfärligt. Visst var jag förbaskad på tyskan som gett mig fel direktioner. Men mina konkurrenter hade inte gjort något fel. När jag inte lyckades få kommisarien att förstå och helst av allt låta mig slutföra Ican57 istället för halv, valde jag att cykla hem.

Trist. Jag hade stenkoll på banan och allt kring loppet. Men när de ändrade allt blev det svårare. Dock är det fortfarande upp till deltagaren att känna till banan. Oavsett vilka ändringar som skett. Det känns knepigt att lägga 10,5 km löpning istället för 1900m simning. Från början lade de 21 km löpning istället för 3800m simning för de som skulle köra full distans. Detta fick de dock ändra på när samtliga hotade att gå hem. Obegripligt att de ens föreslog 63 km löpning för dem.

Positivt var dock att jag kände mig sådär men ändå kom igång och sprang/cyklade bra. Om två veckor kör jag Tristar Madrid. Det ska bli kul.

4 Comments

  • Trist att blev så struligt. Vad höll du för tempo på den löpning/cykling som du genomförde?

    Bättre lycka nästa gång!

    • Ja, det var trist. Jag sprang 7 km på 24-25 min. Sedan snittade jag 37,5 under cykelsträckan. Tyvärr verkar inte systemet med chip ha fungerat. Därför vet jag inte hur jag cyklade gentemot de andra. De tog inte in något på mig i alla fall.

      Tack!

    • Störtskönt! Jag hade inte tänkt på detta själv. Visst ser han ut att vara 2:50. Men i själva verket står han och hoppar på plats. Trist att grusa din teori.

      Tack för ett gott skratt! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *