Den 12 oktober åker jag till Madrid för att köra Tristar 111. Det är en speciell triathlontävling med sin udda distans. Simningen är 1 km, cyklingen är 100 km och den avslutande löpningen är 10 km. Därav namnet ”111”. Under denna tävling är även drafting tillåtet.
Tävlingen går mitt i Madrid, i det stora grönområdet Casa de Campos. Där finns det även en liten sjö som vi ska simma i. Starten går klockan 11:00 på söndagen den 14 okt. Skönt att slippa gå upp mitt i natten för att tävla.

Denna tävling bör passa mig ypperligt. Kort simning, jättelång cykling och medellång löpning. Att det är drafting kan lika gärna gynna mig som hämma mig. Jag är förmodligen en av de bättre cyklisterna i startfältet. Men framförallt är jag den som har mest erfarenhet av drafting (rulleåkning). De främsta kommer att ha en lucka ner till mig efter simningen. Denna ska jag försöka täppa till genom att hoppa från grupp till grupp under de första milen. Banan ska vara hård. Mycket upp och ned samt en hel del kurvor. Det gör det lätt att försvinna iväg från en jagande men trött grupp.

Prispengarna är bra. Totalt delas 10 000 euro mellan de fem första i dam och herrklassen. Mitt mål är topp fem. Lyckas jag med det täcker jag hela utgiften för tävlingen. Lyckas jag med topp 4 åker jag hem med mer pengar i fickan. Känslan av att lyckas med det vore oslagbar.

Här kommer min taktik, gren för gren:

 

Simningen blir en klassisk Lännart-taktik. Survive or surprise me. Jag simmar allt vad jag någonsin förmår. På 1 km i lugnt vatten lär jag inte tappa särskilt mycket.

Under cykeldelen kommer många att stressa i början. Jag utnyttjar detta genom att spela Allan och följa med på hjul. När gruppen börjar tappa tempo attackerar jag ifrån den och kör ikapp framförvarande. Bästa läget ser ut att vara toppen av backen. Där slappnar de andra av.
När jag väl är i täten spelar jag ännu tröttare än tidigare. Knepet för en lyckad skådespelartaktik är att tänka tvärtom. När jag är pigg spelar jag trött och när jag är trött spelar jag pigg. Så fort jag märker att de övriga börjar krokna kommer jag att arbeta bort dem en och en utan att övriga märker det. Istället för att attackera i front, där alla kan se mig, kommer jag att släppa luckor som de andra får täppa till. Lyckas de inte täppa luckan accelererar jag ifrån dem tills jag är tillbaka i gruppen.
Jag vill förminska gruppen med 3 mil kvar. De sista 10-20 km kör jag själv. Viktigt är att få en så stor lucka att de andra inte kan se mig på vägen med vändpunkt. Till det behöver jag minst 2 min. Om de inte ser mig där kommer de att börja strula i sitt samarbete.

Löpningen blir hård. Vi kommer hela tiden ha koll på varandra i och med det korta varvet med vändpunkt. Strategin här är att springa med kontinuerligt hård belastning uppför utan press. Utför springer jag snabbare än de flesta. De sista två varven ska jag göra snabbare än de första två.
Knepet med utförslöpning är att inte ”släppa på” i steget. Ett långt älgakliv sliter mer än det gynnar. Varje steg blir en så extrem belastning att det kommer få konsekvenser i kommande löpning. Jag håller en hög stegfrekvens utför med ”flytande steg”. Den löpstil jag strävar efter är spöket Labans. Ljudlöst, rakt och utan ett guppande huvud.

Och till er som läst så här långt och trodde på mitt mål om topp 5. HAHAHA!

Jag går för seger. Vad annars? Är jag inte bäst rent fysiskt får jag antingen överlista de andra eller också chansa mig till en bättre (eller mycket sämre) placering.

3 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *