Det vanligaste uttrycket för idrottslig målsättning är just ”målsättning”. Jag väljer dock att kalla det för ambition. Det är ett varmare och mer beskrivande ord. Viktigast av allt är att ”ambition” mer uttrycker en känsla än vad ”målsättning” gör. För det är precis med känslor som jag avgör vad jag ska göra för något. Känslor är vår starkaste motivation. Att med karaktär tvinga sig fram till ett mål är ytligt och ohållbart. Jag rider på vågor av starka känslor och litar på att min kunskap kan forcera min fysik i samma takt. Vad jag än gör och var jag än hamnar är det med känslor jag tar de största kliven.

Att fundera ut vad ens målsättning ska vara är okänsligt. Däremot behövs en blandning av tankekraft och känslor för att en realistisk men motiverande målsättning ska sättas. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om hur mina drömmar utgör mina mål och att jag följt dem utan mental återhållsamhet.

Faktum är att människans viktigaste val i livet utgörs av känslor. Jag brukar jämföra idrottslig motivation med kärlek. Att bli kär i någon är ingen tankeprocess som vi medvetet kan göra särskilt mycket åt. Kärlek uppstår som en känsla. En mycket stark känsla. En känsla som kan framkalla och dämpa smärta. Kärlek är en variant av motivation som jag länkar ihop till idrott genom passion.

I rummet Passion är kärlek och idrott synonymer.

För att hitta kärleken behöver man träffa någon. För att ”någon” ska bli ”den” krävs ofta många försök och nästan lika många ”misslyckanden” (X-1). Det gäller alltså att möta många personer för att sedan välja den starkaste känslan och spinna vidare. Inom idrotten finns idag ett enormt utbud av idrotter, tävlingar och möjligheter. För att hitta sin genre bör man pröva sig fram. Fördelen med idrott är att ingen blir sårad. Själv har jag tre älskarinnor inom konditionsidrotten men känner mig ändå ofta attraherad av bollsporter.
Anledningen till att vissa av våra stora idrottsevenemang är så populära är att de är åtråvärda. Det andra vill ha, vill man även själv ha. Jag har tydligt märkt hur min ambition attraherar andra. De vill känna det jag känner och börjar ta reda på mer. Utan att de själva insett varken hur eller när, har jag rekryterat en ny triathlet. Våra planer är annorlunda, våra tankar skiljer oss åt men passionen har vi gemensamt. Varje ny ambitionär gör mig varm och stolt, likt när jag som barn för första gången köpt julklappar på egen hand inser jag gång på gång att det är roligare att ge än att få. Jag är övertygad om att den vackraste gåva man kan få är motivation. För hur man än vänder och vrider på saker är motivationen det som driver oss och gör oss lyckliga i livet.

 

Min ambition med idrotten:

– Leva på min idrott med frihet och tacksamhet

– Utveckla mig själv och lära men inte vandra i andras fotspår

– Utveckla andra och visa dem mina fotspår

Min ambition med triathlon:

2013

– Topp 3 i någon Halv Ironman (Mallorca)

– Seger i någon Tristar 111

2014

– Seger i någon Halv Ironman (Lanzarote/Mallorca)

– Seger i någon Tristar 111

– Kval till VM i Las Vegas proffsklass

2015

– VM-medalj i ITU:s långdistans

 

När kärleken dör är det för att motivationen har dött. Kärlek är något som pågår. Motivation är något som pågår. Boken ska inte ha något slut. Om den tar slut men motivationen brinner behöver man inte sluta skriva. Det är vägen till målet som är den viktiga. En inställd tävling eller ett fall på mållinjen kan bara vara ett misslyckande om motivationen föll på vägen dit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *