Nu i veckan har jag gjort skidcomeback i slasksnön. Det var första gången jag åkte skidor sedan 2011 och förmodligen sista gången som jag åkte innan 2015. Att vara skidåkare måste vara frustrerande om man bor i södra Sverige. Lite likt tillvaron för cyklister i Sverige som längtar till sommaren. Ibland får den som väntar på något gott vänta för alltid.
Istället för att vara en hejare på att valla är jag en hejare på att staka. Rörelsemönstret i simning är någorlunda likt skidåkning, därför hade jag inte tappat särskilt mycket sedan sist. Formen var sämre men jag är inte sämre på att åka skidor. Jag brukar säga att man som ung aldrig blir sämre än man en gång var. Försämringen är bara tillfällig. Kroppen har ett minne för din tidigare fysik. Den mest imponerande faktorn vid en comeback är den mentala delen, inte den fysiska.
Sverige blev inofficiell segrare
När jag åker tillbaka till Mallorca ska jag bli rullskidåkare igen. Jag ska inte träna rullskidor. Jag ska åka rullskidor. Rullskidsessionerna lägger jag i mitten av ön på alla småvägar. Det vore kul att börja åka lite skaterullskidor och göra ett test uppför Sa Calobra. När jag under hösten träffare Ski Team Syd hade en av dem åkt uppför Sa Calobra på strax över 30 min. Själv har jag cyklat uppför samma backe precis under 30 min. Men då har jag kört riktigt hårt.
Två dagar före Superklassikern 2010
En skidlös herre efter Ski of Sweden 2011