I helgen ska jag tävla i Borås och Kilsbergen. Imorgon siktar jag på att ta min tredje raka seger på svensk mark. I övermorgon siktar jag på att ta min fjärde raka seger på svensk mark. Jag vet vad jag behöver göra. Kravprofilen är enkel. Imorgon behöver jag vara bra. På söndag behöver jag vara ännu bättre. Och för att någon ska slå mig måste denne vara ännu bättre än jag.
Jag är bestämd men ödmjuk. Säkerligen får jag inte medhåll från alla i det senaste adjektivet. Jag har ju ”sagt att jag ska vinna” och därmed sagt att jag är bättre än de andra som startar. Inte riktigt. Jag siktar på seger. Jag anser mig själv ha chans på en seger. Jag bör vara bättre än de flesta. Den som slår mig blir definitivt gratulerad av mig. Jag kommer också att studera min överman för att lära mig något. Hur tränar han? Hur äter han? Hur tävlar han? Självfallet plagierar jag inte dennes livsstil men jag tar åt mig detaljer som jag kan utveckla.
På söndag är vi flera som har chans på segern. Bara en av oss kan ta den. För att kunna ta hem segern krävs det att utmanarna redan gjort detta i tanken. Ingen blir bäst utan att först ha tänkt tanken. I alla fall inte på så hög nivå.
Jag måste vara de andras favoritkonkurrent. Vem är roligare att slå om inte jag? De andra vet att jag går in för att vinna till 100%. De vet att jag har gjort allt och kommer att göra allt. Om de korsar mållinjen före mig vet de att de gjort något bättre än jag. De kanske till och med känner att de är bättre än jag. Det är i alla fall den känslan jag vill ha om jag korsar före mållinjen före de andra. Ju fler som siktar mot segern, desto mer prestigefylld blir den.
Jag älskar boxning. Inte att titta på det. Inte heller att träna det. Men jag älskar hur utövarna trissar upp förväntningarna, sänker sina motståndare och vägrar ge efter en millimeter. En seger i boxning är fulländad. En förlust i boxning är ett totalt nederlag. Det fungerar likadant som poker. Hög insats = hög vinst eller hög förlust. Skillnaden är att pengar bytts ut mot prestige. Det är mycket mer smärtsamt att förlora prestige än pengar.
I helgen satsar jag allt jag har på mig själv. Spelar jag bort allt får jag vinna tillbaka det en annan gång. Jag bjuder de andra på min insats utan förväntan på att få motsvarande insats från dem.
Hela min tillvaro handlar inte om just denna tävlingshelgen. Men just nu väljer jag att sikta enbart på dessa två tävlingar. Jag har bestämt mig för att göra dem och kommer att göra dem fullt ut. För allt vad jag är värd.
Mina kort är öppna. Jag är ärlig. Och ödmjuk.
