Imorgon startar jag i SM i medeldistans triathlon på Tjörn. Känslorna är dock blandade. Det ska bli fantastiskt kul. Jag har verkligen sett fram emot denna tävlingen. Men. Mitt knä gör fortfarande ont sedan jag skadade det för snart 2v. sedan. Skadan är inte allvarlig, den gör mest bara ont. Väldigt ont emellanåt. Efter diverse besök hos sjukgymnasten har jag fått diagnosen att inget är allvarligt skadat. Jag har bara dragit på mig en blödning i knät som smärtar ordentligt.
Jag kan alltså springa med knät utan att förvärra skadan. Dessvärre gör det så ont att jag börjar kompensera. Oavsett hur mycket jag än försöker att springa normalt så lyckas jag inte hela tiden. Så även om jag inte förvärrar knäskadan riskerar jag att skada något annat.
Igår sprang jag 5 minuter utan bekymmer. Dagen innan sprang jag 9 km med varierande smärta men utan att kompensera löpsteget för mycket. Dessvärre har jag inte kommit längre än så med löpningen. Smärtan blir för påtaglig och kompensationen känns i höften, andra knät samt benhinnan.

Trist nog ska det väldigt mycket till om jag ska göra ett bra resultat imorgon. Jag har verkligen gjort ALLT för att komma tillbaka så snabbt som möjligt. Om jag lyckas imorgon har jag och Johan på Onyx Rehab utfört en fantastisk rehabsuccé.

Start 09:00

Simning – 1,9 km
Cykling – 90 km
Löpning – 21,1 km

Förväntad målgång 13:00-14:00

Följ mig på Twitter: @lindenandreas

Om jag inte kan fullfölja morgondagens tävling kommer jag också att ställa in tävlingen i Luxemburg den 8 sept. Ställer jag in den tävlingen håller jag fokus på de två kommande tävlingarna i Marseille och på Lanzarote den 22 sept samt 5 okt. Eftersom knät har blivit bättre är jag inte orolig alls för de två tävlingarna. Det är Tjörn Triathlon och Luxemburg 70.3 som är i fara.

Pays d'aix 2012

 

Ironman 70.3 Pays d’Aix går den 22 september

När jag står på startlinjen imorgon kommer jag att bortse från allt jag skrivit ovan och allt som hänt de senaste 11 dagarna. Jag kommer bara att fokusera på att tävla. Om något sedan går fel under loppet får jag improvisera utefter alternativen.

Bredvid mig på startlinjen imorgon kommer det att stå några riktigt vassa herrar. Björn Andersson tror jag kan bli farlig. Om jag haft en slant över hade jag  satsat den på honom. Om Björn har tränat bra under sommaren kan han skaffa sig ett sådant försprång under simningen och cyklingen att han håller hela vägen i mål. Björn står med i startlistan till IM 70.3 Lanzarote. Min slutsats av det är att han är i gott skick. Säkerligen kommer flera ta in tid på honom under löpningen. Men frågan är om det går att ta in tillräckligt mycket tid. Jagandes bakom kommer Jonas Djurback (om hans kropp håller), Patrik Nilsson, Fredrik Bäckström och George Bjälkemo.

Morgondagens flipp & flopp blir Fredrik Bäckström och jag. Fredrik flippar in på medaljplats och de bakomvarande frågar ”Å vem fan e du?”. Jag floppar genom att inte ta mig i mål.

2 Comments

  • Låter riskabelt att starta om skadan förvärras. Har själv inte haft problem med knäna, men stora sätesmuskeln har jag överansträngt efter att jag just börjat intervallträna i en brant kurvig backe. Trodde skadan var läkt efter två månader, men skadan revs upp. Det tog mig ett halvår innan jag kunde springa normalt igen.

    Men du har säkert koll…

    • Oroa dig inte jag har koll. ”Jag kan alltså springa med knät utan att förvärra skadan.”
      Som sagt blev inte knät värre. Däremot kompenserade jag mitt löpsteg vilket slet på mina fötter. Men skavsåren läker förmodligen snabbt ändå.

      Det är stor skillnad på skador och skador. Jag förstår din tanke och välvilja men att jämföra din skada med min skada är svårt. Erfarenheter är värdefulla men de kan ställa till det om man blandar ihop dem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *