På väg hem

Det sved ordentligt att åka igenom Luxemburg. Jag passerade inte långt ifrån där tävlingen ska gå. Underbart vackra kullar. Branta och många. Precis så som jag vill ha det. Mina allra bästa cykeltävlingar har jag kört i det landskapet. Jag kan cykla riktigt fort i sådana förhållanden. Men jag måste tänka på hälsan och de kommande två tävlingarna istället. Mina fötter är fortfarande riktigt såriga även om de läker fint.

Jag är på väg hem. Inte för att Mallorca är mitt egentliga hem. Jag bor fortfarande i Sverige även om jag spenderar mycket tid för träning och tävling på Mallorca. Mallorca är just nu mitt hem för att Ida är där. De senaste åren har jag inte haft någon plats som jag verkligen kunnat kalla för ”hem”. Därför har jag sagt att ”hem” är den plats där Ida finns.
Sedan jag och Ida träffades för första gången för drygt tre år sedan har vi gått igenom så mycket. Vi har inte utmanats av livets händelser och ifrågasatts av omvärlden. Vi har ifrågasatt livets händelser och utmanat omvärlden. På gott och ont. Ibland var det tufft. Ibland funderade vi på om vi verkligen valt rätt väg. Ibland blev ibland lite för mycket för någon av oss. Men vi har klarat det för att vi gjort det tillsammans. Ensam hade det inte gått. För det är när man är som svagast som man egentligen behöver vara som starkast. Det är då det är lätt att ge upp. Det är  då vi hjälpt varandra på fötter igen.

Imorgon åker jag vidare från Lyon till Barcelona. Där tar jag färjan över till Palma. Tyvärr går färjan över natten. Det är ingen höjdare. Särskilt inte nu när det inte var möjligt att boka hytt. Deras bokningssystem online fungerar inte som det ska och att ringa dem är ännu värre. Jag får försöka sova stående. Och nej. Balearias färjor är inte som Stena Line. De liknar snarare en flytande container full av irriterade besättningsmän som serverar uppvärmda sopor under den timmen som restaurangen har öppet.

På Mallorca ska jag sätta igång med träningen ordentligt. Jag ska göra ett sista försök att hitta en bra form till de sista två tävlingarna i Marseille och på Lanzarote. Denna säsong har jag kört väldigt många tävlingar. Jag har hela tiden haft bra form. Bra men aldrig perfekt. Det var bara i Zürich som jag var riktigt bra. Om jag ska göra samma sak nästa år eller försöka att fördela min form, med högre toppar samt djupare dalar, är oklart. Jag ska fundera över det i vinter. Hur som helst kommer jag att tävla ännu mer nästa år. Eller snarare väldigt mycket mer. Tror jag. Det enda jag bestämt mig för är att inte åka iväg utan Ida.