Igår fyllde jag 24 år och blev överraskad av Ida med en dag på cykeln. Presenter är inte riktigt vår grej därför tar vi alltid med varandra på någon form av utflykt då någon av oss fyller år eller om vi vill fira något annat. Visst cyklar jag mer eller mindre varje dag, men det är skillnad på att träna och att cykla. På varsin damcykel rullade vi utmed hela strandpromenaden tur och retur. Vi stannade två gånger för att bada och äta. Jag behövde verkligen en dag med fokus på något helt annat än träning.
Jag behövde även en dag med något annat än havregrynsgröt och vatten till frukost.
Idag stod jag inför ett knepigt beslut som jag hållit för mig själv. Då kroppen inte varit hel på länge var jag osäker på om jag ens skulle kunna starta i Ironman Lanzarote 70.3 den 5 oktober. Dagens cykelpass skulle få avgöra det. Jag skulle bara ut och spontanträna för att känna efter om jag har någon potential att avsluta säsongen bra på Lanzarote. 100 km och 2:50h senare hade jag bestämt mig för att köra. Efter en timme kunde jag inte hålla igen ordentligt. Jag hamnade i tävlingsfart (om än en låg sådan) utan att jag egentligen hade det som syfte.
Mallorca är nu helt fantastiskt. Under dagarna är det mestadels sol. Temperaturen ligger mellan 23-28 grader från morgon till kväll. Vattnet är glasklart, vinden svalkar och luften är frisk. Jag kan verkligen träna riktigt bra i sådana här förhållanden. Så länge det inte blir över 30 grader kan jag köra hur hårt som helst. Det är bara en vanesak för mig. Men när det är över 30 grader lyckas jag inte hantera värmen utan att tvingas sänka tempot.
Ironman 70.3 Lanzarote, nov 2012. Foto: Ida Carlsson