Imorgon åker jag till Mallorca igen efter 3 veckor i Sverige. Trots att jag har varit här så länge har jag inte hunnit med det jag hade önskat. Så har det blivit de senaste gångerna jag varit hemma. Istället för vänner, familj och träning har det blivit läkare, sjukhus och träning. Jag tänker alltid att jag ska få mer tid över ”nästa gång”. Troligen får jag det också när jag slipper anpassa mina hemresor och tid i Sverige efter läkarbesök.
När jag var 15 år flyttade jag ensam till Motala, utan att känna någon i stan. Det var en stor förändring för mig. Min familj förblev min familj och vi var varandra nära, men inte i samma stad. Istället fick jag en ”extra familj” i mina gymnasievänner. Efter gymnasiet splittrades vi åt olika håll. Ytterligare något år senare skaffade jag träningsbasen på Mallorca.
Jag har alltid haft någon att sakna. Det var tufft i början. Jag minns att jag en gång snappade upp en textrad i Kents VinterNoll2 ”Och du säger att saknar är något man lär sig att leva med”. Den meningen funderade jag mycket på. Men jag lärde mig aldrig leva med saknad. Däremot lärde jag mig att vända saknad till längtan. Efter ett tag hade jag inga problem med att vara själv.
Med perspektiv som vågmästare mellan känslor och objektiv lärde jag mig att leva med längtan, inte saknad.
Under mina veckor hemma har jag flera gånger fått frågan om jag inte saknar Mallorca och värmen. Det gör jag faktiskt inte. Jag trivs bra överallt och uppskattar förändring. Den enda värme jag längtar efter är Idas.
Jag gillar inte att säga hejdå. Istället brukar jag säga ”vi ses snart igen”. Även om jag egentligen inte har en aning om när vi ses igen. När jag säger så är det lättare att sikta mot nästa tillfälle då vi ses. Längtan istället för saknad.
Träning
Jag hade planerat några intensiva dagars träning innan helgen. Igår insåg jag dock att jag var något sämre än jag tänkt. Istället för intervaller blev det bara ett lätt pass efter onsdagens ”vamos-dag”. Jag kallar mina intensiva dagar för vamosdagar. I Spanien hejar man genom att skrika ”vamos” och ordetfår mig att tänka på låten ”Vamos a la playa” samt alla gånger jag sjungit den låten i olika former av det spanska verbet ”ir” (vamos).
Cykelturen igår gick på grusvägar kring Borås. Vackert som tusan. Och inte frös jag heller.
