Efter att ha betalat grannens el i ett halvår fick hyresvärden nog efter allt gnäll och ändrade uppgifterna hos elleverantören. Hon sa att hon gjorde det i alla fall. Problemet var bara att vi förra månaden bara betalade grannens elräkning, men inte elen för träningsbasen. Här nere sköts allt sådant genom hyresvärden och pengarna dras via autogiro.
Igår stängde elbolaget ner vår el då räkningen inte hade betalats. Hyresvärden blev förbannad när Ida ringde henne igår. Hon sa (skrek) att vi alltid tjatar på henne och gnäller över allt. Underbart. Det är väldigt konstigt att någon klagar när denne fått betala dubbla elräkningar i ett halvår samt fått elen avstängd i 3 dygn pga en obetald räkning av förrförra hyresgästen från 2012. Och då har vi inte ens klagat över att det var vi som fick betala den.
28 timmar senare kom strömmen tillbaka. Det verkar som att den mesta av maten i kylen/frysen har klarat sig. Men vi har fått betala straffavgift samt skaffat en än mer förbannad hyresvärd. Jag begriper inte hur hon kan med att vara så nonchalant och otrevlig när det är hon som gjort fel gång på gång och kostat oss hundratals euro flera gånger om.
Utöver de smärre framgångarna med elektriciteten har jag hunnit löpträna. Jag sprang 4-5km idag på förmiddagen med bra känsla för första gången på länge. Men det är en sak som förbryllar mig ordentligt. Jag har extremt låg puls i förhållande till vad jag normalt har. Det tog flera minuter för mig att komma upp i 110 pulsslag i minuten, trots att jag sprang på rätt bra. När jag väl nått den pulsen fick jag inte upp slagfrekvensen ytterligare. Min första tanke var att klockan visade fel. Därför stannade jag och höll fingrarna på halspulsådern i 15 sek. 22 slag! Det ger en puls på 88 slag i minuten (+/-4 slag). Det är vad vissa otränade människor har i vilopuls. I ren förvirring ökade jag tempot och sprang 1km i 4:10-fart. Men pulsen låg kvar runt 110 slag i minuten.
Mot slutet av passet kom jag upp i 140 slag i minuten. Men då sprang jag på i en uppförsbacke. Efter backen hade pulsen en fördröjning innan den slutade öka och sjönk.
Jag har en misstanke om att jag på något sätt tillfälligt rubbat balansen mellan andning och hjärtrytm när jag varit sjuk. Eventuellt kan mina nuvarande astmaproblem vara orsaken till den låga pulsen. Att jag är vältränad, nertränad eller i toppform är inte rimliga förklaringar. När jag är i toppform kanske jag kan hålla 140-150 i puls vid samma hastighet. Jag tror inte att detta är ett tecken på att jag blivit bäst i världen i löpning under vintern (då jag inte ens kunnat träna). Snarare är det ett tecken på att något inte fungerar som det ska. Men känslan var bra och jag kan verkligen inte komma på att jag gjort något annorlunda.
Förhoppningsvis har jag normal puls imorgon igen. Annars måste jag gå vidare med det här. Är det någon som har en aning om vad det kan bero på? Onormalt hög puls har jag koll på men onormalt låg puls har jag väldigt sällan varit med om.
Följande scenarios är redan uteslutna:
- Rödbetsjuice (kanske 2-3 pulsslag, inte 40 slag)
- LCHF (det hade troligare gett motsatt effekt)
- Nerförsbacke (jag var vaken när jag sprang)
- Fel på pulsband (jag jämförde manuellt)
- Fel på hastighet (kan ibland bli fel, men även om jag sprang i 4:30-fart är det väldigt märkligt)
Var nöjd, det skulle jag varit :-)
…och då ska du veta att jag inte är ”lättflörtad”
Nja, det är ju något som är fel. Då kan jag inte vara nöjd. Men nu verkar pulsen vara helt normal igen :)
Fick en liknande upplevelse när jag fuskat med sömn/vila under en längre tid, men inte ”så” lågt.
Jag har inte gjort något konstigt. Förutom rejäla problem med astma var det inget konstigt eller särskilt med mig. Nu när astman är mycket bättre är pulsen normal igen.
När jag inte tränat kontinuerligt ett tag. Vilat helt enkelt, ofta inte självvalt, har jag också ofta upplevt mig stark med lägre puls. Det är kanske någon anpassning som sker med kroppen. Grundfysiken finns kvar men inte kontinuiteten. Det är kanske bra eller så är det just ingenting, bara en reaktion. Kanske kroppen är ”stressad” vid kontinuerlig träning och hela tiden redo att prestera.
Jag såg den gamla dokumentären ”A Sunday In Hell” av Jörgen Leth för ett tag sedan och där sa en läkare till Eddie Merckx (har jag för mig) att han hade en förstorad njure (eller var det lever) på grund av att han var så vältränad, Läkaren sa : -”Det är normalt och går bort sen”. Detta var 1976. Ett intressant ämne. Skulle vara kul om någon med kunskap kring det berättade vad som sker med kroppen.
Jag är rätt säker på att det hade med astman att göra. Samma sak har hänt förut när jag haft astmaproblem, om än inte lika markant. Om kroppen får brist på syre sänks pulsen. Testa att hålla andan en gång.
Troligtvis var det en reaktion på astmaproblemen jag har haft och hade när jag sprang.
Intressant! Något sådant har jag inte hört förut. Det låter visserligen konstigt och min första tanke är att koppla onormalt förstorade kroppsdelar till dopning. Men det är bara min första reaktion. Kanske är det bara en myt. Eller också har jag bara dålig koll :)
Andreas. Det tänkte inte jag på, doping. Det finns väl en ganska stor risk att förstorade kroppsdelar beror på intag av något som normalt inte ska finnas i kroppen. Sen har jag ingen aning om vem som var dopad eller inte på den tiden. Blir yr av att bara tänka på det ;-)
Läkaren tittade visst på Roger De Vlaeminck (hade fel). Med dansk speaker pratar han om något inuti magen. Min italienska är inte tillräckligt bra för att hänga med.
Vilket som … filmen är ganska skön … i ett lugnt tempo :-)
http://www.veoh.com/watch/v20924403zBshk7AE