Idag startade jag i årets första tävling, för min del. Det var en 118km lång cykeltävling i Manacor som jag i sista stund lyckades ordna fram papper till. Även om jag är långt ifrån bra form var det riktigt kul att tävla. Vi var närmre 200 man på startlinjen. Som vanligt av väldigt varierande kvalitét. Här på Mallorca startar nästan alla gemensamt. Vissa blir avhängda efter 2km samtidigt som andra attackerar frenetiskt hela tävlingen.

Normalt hör jag till den sistnämnda gruppen. När jag tävlat i cykel på Mallorca tidigare har jag attackerat från start till mål. Idag var jag dock långt ifrån den kapaciteten. Jag höll mig långt fram i klungan under hela tävlingen, avancerade genom klungan eller på rätt sida av kantvinden. Flera gånger under tävlingen fick jag känslan av att det gick långsamt och att om jag attackerade skulle jag köra ifrån alla. Men snabbt insåg jag att jag inte var snabbare ändå. Min form och mina rappa attacker fanns inte i benen idag. Vilket var precis vad jag väntat mig.

andreas-starten Till och från under tävlingen stack mindre grupper iväg från klungan. Attackerna var hoppfulla men i slutändan meningslösa. Jag satt lugnt med i klungan och sparade på krafterna. Om jag skulle varit med och kört hade jag inte orkat särskilt länge.

andreas-linden-challenge-manacor

Mot slutet av tävlingen satte jag mig bredvid ledarna i totaltävlingen. Jag visste att de skulle försöka spela ut varandra och planerade att smyga med och utnyttja min anonymitet. Med 12km kvar stack två smågrupper som bildade en stor grupp på 10-15 man. Eftersom den vita tröjan (någon form av tätpositionerad cyklist) var med antog jag att de andra skulle köra in dem. De försökte men började för sent. Klungan sprack i kantvinden och jag satt med de första 10-15 cyklisterna som jagade närmst bakom tätgruppen. Det var då jag insåg att jag var stark och många av de andra var trötta.

andreas-efter

Tyvärr var det lite sent att hitta på något med 3km kvar av tävlingen. Förmodligen var enda anledningen till att jag kände mig stark på slutet att de andra var slitna. Men det blir väl så när man äter bananer innan, under och efter tävlingen.

Jag körde till mig en 25-plats (uppskattat av Ida och mig i målområdet). Det är jag riktigt nöjd med. Vad det exakta resultatet är vet jag inte. Det kommer upp senare. Men känslan var bra och jag har äntligen kommit igång!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *