Det senaste året har varit annorlunda mot mina tidigare år. Fokus har fortfarande varit på mitt långsiktiga mål, att kunna konkurrera med världseliten i medel/långdistanstriathlon. Men under året har andra projekt tagit över. Helt enkelt på grund av att jag låtit dem ta över.
I november förra året, för nästan exakt ett år sedan, fick jag beskedet att mitt extrema blodtryck kunde vara livsfarligt. Nästan en månad senare visade det sig vara fel. Jag åkte tillbaka till Mallorca och började träna. Då blev jag sjuk i bronkit. 5 veckor senare var jag frisk och hade varit det i en vecka när jag började träna lätt igen. Efter fyra-fem pass var jag tillbaka i halvbra form. Men då blev jag sjuk i bronkit igen. Bronkiten höll i sig i 8 veckor den andra gången.
När jag väl var tillbaka på banan började jag snabbt känna av en ordentlig stelhet i vänster höft. Jag kunde inte springa mer än ett par kilometer åt gången. Så fort jag sprang mer än 5km fick jag så ont att jag haltade när jag gick hem. Träningsvärken var extremt snedfördelad. Överbelastningstendenserna var helt och hållet på samma sida. Jag var trasig. En sådan långsam trasighet som också rehabiliteras långsamt.
Problemen satt i. Jag rehabiliterade så gott jag kunde. Det enda som fungerade var cykling. Och som jag cyklade. Tidigare har jag varit en riktigt bra cyklist i korta backar upp till 10min. Den tävling jag kört bäst på som proffscyklist var Liege-Bastogne-Liege för U23-cyklister. Jag slutade på 10e plats efter att ha stött ifrån klungan och tagit in över 30s på förstagruppen (en splittrad 15-mannagrupp) under de sista 25km, mestadels solo. Det var en tävling jag hade kunnat vinna. Min lagkamrat Rasmus Guldhammer vann den efter att vi båda kommit med i den tidiga utbrytningen. Vi valde att placera mig i andragruppen för att vi båda skulle kunna sitta på hjul genom loppet. Det lyckades.
Vad som skett de senaste två åren är att jag skapat mig en betydligt bättre åkstyrka. Jag kan sitta ensam och hålla 40-45km/h i upp mot 40km. Numera har jag lättare att hålla en hög belastning under längre tid istället för en extremt hög belastning under kortare tid. Under våren valde jag att fokusera på backintervaller. Där slog jag mina gamla rekord uppför Bellver-backen.
Personliga rekord jag slagit under 2014:
Cykel
- Snitteffekt 4×4/2,5min backintervaller – 465w (6,3w/kg)
- Högsta medelhastighet på linjecykel under 3h solodistans (med tröskelinslag) – 35,5km/h
- Högsta medelhastighet på 20km sprint, linjecykel/solo – 43,6km/h
- Högst snitteffekt under träning uppför Coll de Soller – 390w (5,4w/kg, 12min)
- Högst snitteffekt under träning Soller-Deia – 402w (5,6w/kg, 10min)
- Högst snitteffekt Deia-Valldemossa – 350w
- Högsta snitteffekt under 20km cykel i en sprinttriathlon – 340w
Simning
- 400m fritt 25m-bassäng (under intervallpass) – 5:08min
- 1500m 50m-bassäng (under intervallpass) fritt – 22min
Löpning
- Längst sträcka löpt på 20 dagar – 320km
- Flest höjdmeter på 14 dagar – 7400m
- Längsta löpsträcka innan frukost – 30km
- Längst sträcka löpt på 4 dagar – 87km
Tävlingsframgångar under 2014:
- 1:a Triathlon Port d’Andratx
- 1:a Port de Palma Triathlon
- 1:a Pla de Mallorca etapp 6, cykel (2:a?)
- 5:a Pla de Mallorca, cykel totalt efter 6 etapper
Tävlingsframgångarna under 2014 blev inte så många och inte heller lika prestigefyllda som under 2013. Men träningsframgångarna var goda. Jag har bara inte kunnat förvalta dem under tävlingar då kroppen inte har tillåtit mig. Till 2015 bör jag dock kunna förvalta dem väl. Min tävlingsplanering för 2015 är snart klar. Innan dess ska jag strukturera om mycket. Jag ska bli mer idrottare och mindre entreprenör.
