Förra helgen körde jag Portocolom International Triathlon. Det är min årliga flopptävling då jag alltid testar något nytt. Så även i år. Allt fungerade förutom de nya cykelsulorna jag hade skaffat några veckor innan. De visade sig vara för hårda vilket ledde till plantar fasciit. Känns nästan löjligt att få en sådan sak av cyklingen. Men med den belastningen jag haft de senaste veckorna så är det rimligt.
Simningen, 1000m
Jag fick en fin start och kunde haka på andragruppen fram till ca 300m in i loppet. Där blev jag översimmad av någon nolla som inte begrep att vi låg på rad. Det gjorde att vi båda tappade kontakten med andragruppen och förlorade ca 45s.
När jag blivit översimmad valde jag att bara hålla fötter på översimmaren och ta det lugnt fram till växlingen. Slutligen fick jag till min bästa simning någonsin.
Lustigt att jag efter 500m fick sällskap av en simmare till höger om mig. Jag såg inte vem det var. Men simmaren var så snäll, höll avstånd, tittade på mig och lät mig simma helt obehindrat. Min tanke var direkt att det måste vara Fredrik. Han låg bredvid mig till och från under de sista 3-400m in till T1. Där sprang han ikapp mig, klappade mig på axeln och berömde min simning.
T1 – växling från simning till cykling
Jag gjorde en usel växling sett till tävlingen. Men jag fokuserade på att göra en långdistansväxling. Därför tog det lite längre tid än vad det kanske borde ha gjort.
Tyvärr trampade jag in plösen på mina cykelskor in i tåpartiet av skorna. Där tappade jag ca 40s på övriga fältet.
Cyklingen – 100km
Jag tryckte på väldigt bra fram till första toppen. Under den första timmen kunde jag hålla 335w i snitt (345w i NP). För mig är det en bra siffra. Men jag tror mig kunna lösa 350w under den första timmen i IM 70.3 Alcudia.
Cyklingen var i övrigt ganska rörig med mycket vind, drafting och backar. Jag tror egentligen inte att den passade mig särskilt bra. Oavsett så hade jag inte tränat något specifikt alls inför denna tävlingen. Som vanligt tog jag den bara som ett test.
Löpningen – 10,5km
Jag sprang bara 500m. Det skulle behövas ett mirakel för att jag skulle kunna springa. Jag visste det redan innan men ville ändå se ifall miraklet inträffade. Positivt var dock att jag hade en mycket bra känsla ut på löpningen. Min uppfattning var också att jag eventuellt var piggare än övriga. Men svaret på det hade jag bara kunnat få genom att faktiskt springa igenom loppet. Det var inte värt det. Skadan jag hade var en lätt skada men kan bli väldigt seg och svårbehandlad med operation och ca 6 månaders läketid som resultat. Genom att inte springa fick jag 6 dagars återhämtning istället.
Jag fick ett bra lopp trots att jag inte kunde gå imål. Allt jag testade, förutom sulorna, fungerade perfekt. Det innebär att jag har tre månader på röda mattan fram till Challenge Roth. Jag har valt att se min säsongsstart i Roth. Övriga tävlingar innan dess är bara träning.
Jag är också nöjd med att jag kunde förutse min kapacitet så pass bra. Min förmodan var att jag skulle ha kapacitet att klara topp 3 med det befintliga motståndet. Topp 3 var inom räckhåll ut på löpningen. Herren i svart knep tredjeplatsen, Henrik Hyldelund. Han har vunnit och plockat två pallplatser i IM Köpenhamn de senaste åren. Även ifall han tyckte att cyklingen var det värsta som han varit med om så är jag väldigt nöjd med att veta att min potential på långdistans finns där.
Efter loppet åkte jag och Ida till en icke exploaterad strand på östkusten. Där satt vi och pratade i timmar, tittade på ett äldre par som badade och tömde ett paket Oreos.