Var jag befinner mig just nu

Just nu har jag kommit en bra bit i min återhämtning från skadan, Plantar Fasciit, som jag haft i 7 månader. Jag säger inte att den är borta. Men jag känner inte av den. I september hade jag kanske 3-5 dagar där jag inte kände någonting av skadan. Nu i november har jag kanske haft 3-5 dagar där jag känt av skadan överhuvudtaget.

I det stora hela var det ganska väntat att jag skulle vara borta så pass länge. Ett halvår är en ganska normal tidslängd för min skada. För vanliga människor som åker på samma skada kan det dock sitta i betydligt längre.

Jag hann endast köra en halv tävling i år, i Portocolom Triathlon (111). Redan under cyklingen kände jag att jag inte skulle kunna avsluta loppet. Att skadan var allvarlig, trots att det bara kändes av väldigt lite.

Efter det gick min sommar åt skogen. Jag kunde träna väldigt lite. Även i simningen gjorde sig skadan påmind pga fotens sträckta läge. På cykeln kunde jag inte prestera något alls. Max 150w i 1h (ca 25km/h) under många veckor. Löpning var det då inte tal om. Jag testsprang lite i september. Men det var tydligt att det inte gick alls.

Sedan september har jag simmat ordentligt. I början kunde jag inte bensparka riktigt. Men numera kan jag simma på för fullt, även vad gäller benspark. Dock kan jag inte använda fenor. Det känns dock oviktigt i sammanhanget.

Jag har också fått riktigt bra sällskap här nere av Rickard Carlsson. Vi har tävlat mycket mot varandra de senaste åren. Det är skönt att ha någon att träna med som är här nere länge. Då kan vi ha ett liknande upplägg. Jag har tidigare mest hakat på vissa när de har paniktränat i fem dagar på flykt från snön. Det är då svårt för mig att hitta någon bra rytm. Givetvis är det socialt positivt. Men träningsmässigt inte lika mycket.

Ovan: Simning i Cala Mesquida

Ovan: Jag och Rickard Carlsson i Borås triathlon 2013 (?)

Vad som är absolut bäst är att jag nu även kan cykla obegränsat. Jag är inte där jag var tidigare. Men det är inte så tokigt längre. Och jag lär vara tillbaka på hög nivå igen redan i januari. Mitt mål var att lösa 425w i 20min i januari. Nu får jag nog sikta på 405w istället. Sedan kommer jag att nöja mig med 410w. Det innebär att jag har en tröskel (enligt min egna individuella uträkning) på ca 380w (1h FTP).

Vad jag sedan kommer att sikta på är att få upp min förmåga att hålla en hög intensitet i förhållande till tröskeln (IF). Detta gör att jag kan nöja mig med att underhålla min cykelförmåga framöver för att fortsätta att fokusera på simningen. +10h simning per vecka är svårt att få in om jag ska fokusera på cyklingen samtidigt.

Nu i veckan har jag dessutom sprungit. Det kändes bra. Visserligen var det bara på konstgräs. Men konstgräs är i alla fall hårdare än sandstranden jag sprungit på de senaste månaderna. Totalt sprang jag två kilometer i ca 5min/km. Det är både kort och långsamt. Men det är en grund.

Jag blev inte sämre av löpningen utan kommer att försöka öka den efterhand. Imorgon testar jag 2,5km i samma hastighet. Nästa vecka hoppas jag på 3km.

Även om allt gått långt ifrån vad jag hade tänkt mig i år så är jag ändå lycklig. Jag har saknat träningen och är lyckligare nu när jag både kan träna och sträva. Men jag har ändå haft ett riktigt bra år, även om det inte är slut ännu.

De senaste tre månaderna har jag fått för mig att jag kommer att lyckas bli en så bra simmare att jag kommer lyckas hänga med förstagruppen. Kanske inte redan nästa år. Men jag är säker på att jag kommer att lösa. Målen för våren i simningen är sub 10min på 800m och sub 2:15 på 200m. I 50m-bassäng med start från pall. Det sammanfattar nog den fysiska kapacitet som krävs. Jag måste sedan addera erfarenhet och taktik också.