Jag funderar på hur jag vill göra med min nystartade karriär. Det finns många olika sätt att tävla i triathlon och få ut bra resultat. De flesta har en bas där de tränar under hela året för att sedan resa iväg till tävlingarna. Varje tävling blir på bortaplan och varje tävling inleds med en resa. Att tävla på bortaplan är en nackdel och att resa ett par dagar innan tävling är uselt för formen. Det finns få saker som är sämre än att sitta ned länge. Människan är gjord för att gå, springa eller ligga (nej, inte på det sätt som du tänker på). Förutsättningarna för träning blir goda. Jag kommer att kunna anpassa förhållanden efter hur jag vill ha det. Kalla och hala förhållanden är ett minne blott.
Våga vägra vinter!
Framöver kommer jag att göra helt annorlunda mot vad andra gör. Jag kommer att bosätta mig där tävlingen ska gå minst en månad i förväg. Allt för resultatet. Men jag glömmer inte upplevelsen och vem jag är. Jag vill hela tiden se nya platser och framförallt uppleva dem. Äventyret och utmaningen blir en del av livet.
Därför kommer jag att ha två basplatser där jag tränar/tävlar och bor. Den ena blir på Mallorca och den andra blir i Sverige. Det viktigaste jag gör här på Mallorca är träna och tävla. Eftersom det går tävlingar hela tiden kommer jag att lägga en stor del av tiden här. I Sverige kommer jag att landa, vila och träffa familjen. Dessutom kommer jag att anordna workshops för mina träningsadepter ett par gånger om året. Bland annat precis före Kalmar Ironman, innan Vätternrundan och vid jul. Kalmar Ironman blir en bastävling för mig. Jag kommer att försöka om och om igen tills jag vunnit den. Nu är jag 22 år. Jag kommer kunna vara konkurrenskraftig i triathlon tills jag är 40 år. Det blir 18 allvarliga försök. Sen ska jag vinna den som 50-åring. Bara för att djävlas.
Jag ska leva på coaching, artiklar och sponsorer. Dessutom kommer jag alltid att leva sparsamt. Jag letar upp det billigaste boendet, köper billig mat och lever enkelt. Sett till helheten är det inget ”enkelt” liv. Jag äger ingenting förutom lite kläder och en gitarr. Mina sponsorer förser mig med cyklar, kläder och annat. Utan ägodelar är jag fri. Jag kan vara var jag vill och göra vad jag vill. Under de senaste två åren har jag sålt allt jag äger. Dels för att jag haft ont om pengar men mycket för att jag haft detta i tankarna.
Det är precis så här jag vill leva. Att leva precis som man vill är avancerat. Det är svårt att lyckas med det. Oftast är man dock själv det enda hindret genom att suga på trygghetstutten i en trygg 8-17 värld. För att hitta ett intressant liv måste man hoppa och sedan låta sig falla en stund. Förhoppningsvis landar man på något mjukt. Annars är det bara tillbaka till ruta ett och börja om från början. Jag har börjat om en gång. Ordentligt. År 2009 gick från cykelproffs till att bli nekad jobb som spinninginstruktör på Friskis & Svettis.
Precis som bilden berättar så håller jag på att sparka Bjarne Riis. Ung och respektlös 2009. Jag är killen till vänster i ”Kick Position”.
English:
I’ll start a different life from now on. Instead of living at one place and take a flight for every race around the world, I’ll move to the races place and live there for a month or two. Maybe even more. Just to get in balance with the area, the air and the course. I won’t be sick after long flights and also never have tired legs after the trip. My base will always be in Sweden and Mallorca.
vill inte låta som en gnällspik eller så, men det är väl inget fel med ett 8-17 jobb? jag har haft ungefär likadant jobb som du har nu och levt ett varierande liv (fast endast i sverige och definitivt inte lika känd) och det slutade med att jag kände mig väldigt ledsen en lång peiod och inte kunde träna. men vi är väl olika :P
Hej Jonatan,
Det är absolut inget fel på att ha ett vanligt jobb som man trivs med. Jag ber om ursäkt om jag fick det att låta så. Det jag menar är hur lätt många fastnar i tryggheten av att ha en fast inkomst varje månad. Pengarna binds upp i lån, avbetalningar, räkningar och fasta utgifter. Dessa fasta utgifter gör att väldigt få vågar släppa taget om vad de gör. Jag förkortade dock det som ”trygg 8 till 17-värld”.
Ett heltidsjobb är aldrig fel om det känns rätt. Om det är kul och utvecklande är det definitivt rätt sak att göra. De som jag syftar på är de som vantrivs men ändå fastnat i tryggheten av fast inkomst eller snarare det negativa kretsloppet av fasta utgifter som binder dem till ett jobb de inte vill ha.
Du låter inte som en gnällspik. Det var en viktig punkt du tog upp. Jag tänkte själv inte på att den kunde uppfattas från det hållet när jag skrev.
Bra kommentar! =)
/Andreas
Att bli nekad jobbet som spinninginstruktör på F&S fast du varit cykelproffs är väl inget konstigt? Bara för man kan cykla snabbt på landsvägen är det inte säkert att man är bra instruktör. Tror du Sergei Gontchar, Jan Ulrich eller ”Roddarn” skulle vara bra spinninginstruktörer? ;o)