Astmabesvär och intervaller

Idag ökade jag belastningen i mina 4×4-intervaller. Istället för vanliga 15km/h på 8% lutning körde jag 15,5km/h med samma lutning. Tanken var från början att jag skulle sänka lutningen för att få löpnignen mer specifik. Jag känner dock fortfarande av söndagens tävling och valde därför att ha mer lutning på bandet för minimalt slitage i mina redan slitna ben. Passet gick fint, pulsen var lägre än normalt och känslan var god. Men. Det piper och tjuter i mina luftrör.

2nd. #löpning #intervaller #löpband #sports vine.co/v/bdmugzYzWMg

— Andreas Lindén (@Lindenandreas) March 13, 2013

Jag fick diagnosen astma innan jag började på dagis. Det var mamma som uppmärksammade ett ihärdigt pipande i mina luftrör när jag sprang/åkte skidor/cyklade runt huset. Jag minns när jag började ta min astmamedicin. Mamma påminde mig varje kväll. Förmodligen blev jag bättre.
Nu är jag sämre. Försämringen kom förra året. Jag fick stora problem under våren och till sist fick jag diagnosen akut bronkit. En sjukdom som förmodligen förvärrades ordentligt av min astma. Den kan rent av ha orsakats av min astma. Jag fick medicin och blev bättre. Desvärre var jag borta från träning i över 6 veckor.
Under sommaren blev jag sämre igen. Jag åkte till vårdcentralen. Där sa sköterskan direkt när jag öppnade dörren att jag hade astma. Som fan. Det var knappast något nytt för mig. Men att hon sa det utan att jag ens öppnat munnen var nytt. Att jag dessutom fick diagnosen astma och inte bara ansträngningsastma var också nytt.

Min astma påverkas negativt av kyla, fukt, klor och starka parfymer. Jag gör mitt bästa för att undvika detta. Luftavfuktaren är igång större delen av dygnet precis som luftvärmepumparna. Klor kan jag tyvärr inte vara utan men jag simmar numera i en annan simhall i Calvia där det är mindre mängd klor. Starka parfymer är enklast. Det värsta jag vet är spraydeo på offentliga platser. Tror män på allvar att någon kvinna någonsin kommer falla för deras Axe-spray? En doft kan bara lämna avtryck om personen ifråga gjort intryck. Roll-on deo uppfanns för två decennium sedan. Att köpa spray-deo är som att köpa en ny tävlingshoj med ramväxlar.

Fjärilar i magen och astma i luftrören vore en mer detaljerad sammanfattning av bieffekterna.

Medicinerna jag tar är inte dopingklassade. Tidigare var de dopingklassade vilket gjorde mig irriterad. Det bjöd in avundsjuka och missunsamma konkurrenter till att fuskstämpla mig och många andra. Jag fick höra en dansk berätta hur ”alla gnällde över att de har astma, får medicin och sedan blir 15% bättre”. Han var en idiot. Det tyckte jag långt innan den kommentaren. Ingen blir bättre av astmamedicin. Inte i dess normala doser. Hur det ser ut om man tar 90 ggr mer än normalt (som Petacchi) vet jag inte. Astmamedicin reducerar astmabesvär. Har man inga astmabesvär hjälper medicinen inte alls. Bricanyl står fortfarande på röda listan. Den medicinen använder jag inte. Att den fortfarande finns kvar irriterar mig. Men det är ju tack vare sin dispens för Bricanyl som Björgen slår svenskorna gång på gång. Eller inte.

När jag kommer tillbaka till Sverige ska jag leta upp rätt doktor och få rätt behandling. Jag har inte råd att hämmas av astma. Jag vill tävla på lika villkor. Men den svenska sjukvården är nöjd så länge jag överlever. Precis som med alla andra problem vid idrott eller idrottsskador. Kan man gå men inte springa så är man arbetsför. Även om man är professionell idrottare. Någon som inte lever på idrotten men har idrotten som livsglädje kommer inte längre än till receptionen. Sjukvården hjälper människor att överleva. Inte att leva.